Månadens sista inlägg

Glooooooooria..(!) steps out from the prison. Gloria.

Mando Diao, säger jag bara. Mando Diao!

Nu säger vi byebye till Januari och hello till Februari.. *vinkar*

Vart tar tiden vägen?

When you're dreaming with a broken heart, the waking up is the hardest part..

Ack, John Mayers texter är så vacker tragiska att man nästan vill använda sina nya Venus rakblad till något annat än benen.. (En väldigt oseriös men provocerande mening om jag får säga det själv.) Tur är att han är så tråkig att man bara lyssnar på max tre låtar..

Dagen idag började med sjukhus och operation.. (Jag är nästan frestad att låta er tro att något allvarligt skett men nej.) Jag är nu ett födelsemärke fattigare. Flera av mina födelsemärken är av någon anledning hjärtformade och det största på ryggen skulle efter många om och men tas bort. Min kära tvilling har alltid stört sig på det medan jag själv inte brytt mig så mycket. Jag kände ingenting när jag gick till sjukhuset idag. Men när jag tar av mig tröjan för att sköterskan ska förbereda allt så utbrister hon:
"Nej, det ser ut som ett hjärta! Vilket fint födelsemärke!"
Precis i den stunden fick jag någon slags sjuklig separationsångest. Jag ville inte alls ta bort det! Men förnuftet vann. Efter två bedövningssprutor skar de bort mitt hjärta... Det kommer nu skickas till ett labb och bli undersökt under lupp. Mitt hjärta.. *dramaqueen-varning*

Allting gick i alla fall väldigt bra, förutom att jag hatar ljuden! Även om man inte känner exakt vad de gör så hör man hur de skär, klipper och rycker.. i huden!! Yiiiack! När stygnen var satta och klara så skulle jag boka tid för att ta bort dem. Då, efter allt, kände jag det jag bara får på sjukhus. Jag blir yr, illamående och får svårt att andas. Jag var tvungen att lägga min ner på en brits. Jag förstår inte! Bara på sjukhus! Och jag har aldrig varit med om något särskilt tramautiskt som kan ligga bakom. Jag har ingen förklaring. Jag är ingen bra stödperson på sjukhus heller. :P (Vilket både Berta och HH vet XD ) Men pappa är exakt likadan. (Sådär ja, nu har vi hängt ut honom här i bloggen med 7777)

Jag får inte överanstränga mig på två veckor. "Operation", låter så löjligt. Jag tänkte på min sjukdomshistoria idag. Idag fick jag mina första stygn. Jag har varit ett ovanligt friskt barn. Jag drömde om att bryta armen, eller benet för då fick man ett gips som alla kunde skriva eller rita på.. *försvinner i barndomsdrömmar*
Den önskan var ungefär i samma klass som att stuka fingret som Tobbe alltid gjorde eller att få glasögon. Väldigt högt upp alltså. Och ja, de andra gick ju i uppfyllelse. :P Men jag tror att jag kan ha vuxit ifrån min lilla barndomsdröm nu. Sorgligt men sant. Undra om andra barn drömde om samma saker. Nu i efterhand låter jag som värsta psykfallsbarnet. HAHAHA.

Nej, den hjärtlösa ska sova nu.

Puss på er.

(Det här inlägget är dedikerat.<3)

Skodiktator med hyttande pekfinger

För min värld skulle rasa av ett par repiga skor.
Min inre bittra pensionär har talat.

(Alla som inte har HH som smeknamn kan ignorera detta.)

Det man inte vet, har man ingen aning om.

När jag inte bloggade då hade jag lust att blogga. Nu när jag bloggar igen, har jag aldrig lust att blogga. Detta är ett typiskt Emma-dilemma. Insåg just hur det stavas. dilEmma. Självcentrerad? Det låter så hemskt. Vi kör på observant istället. *blundar och nickar medhållande*

När vi nu är inne på ämnet observationer...
Ni vet alla löjliga tonårskillar som nyss tagit körkort och som ska envisas med att slira och sladda i VARENDA kurva för att det är "coolt"? Har ni tänkt på att att de ALLTID kör en Volvo? Inte?
Det gör de i alla fall. Så frågan är, dras alla osäkra och finniga ungtuppar med behov att bevisa något, till denna bil eller är det bilen som gör de sådana? Volvo står väl för "jag rullar" inte för "jag rullar endast om min förare envisas med att rycka i kryckan i varje sväng så fort det är kallt tji-fick-du." Om du hör en bil sladda bakom dig kan jag slå vad om att det är en Volvo. Med tillhörande ex-moppepojke alternativt ex-epaförare bakom ratten. Jag lovar!

Nu tänker du: Att du ens orkar bry dig!

Och nu tänker du: Hon kan läsa tankar!:O

Och nu tänker jag att jag orkar inte ens med mina observationer själv.

Tjilong

Läs det här endast om du vill slösa minuter av ditt liv!

Varför blir det kallare ute igen?
Varför kallas korv för hot dogs? (Vad tycker hundar om det?)
Varför går tiden långsamt när man har tråkigt?
Varför dör batteriet alltid på min mobil?
Varför är radioprataren för P3 Populär alltid täppt i näsan?
Varför blev jag plötsligt sugen på vattenkastanjer? (De smakar ju ändå inget.)
Varför är jag irriterad på att sängen är obäddad när det är jag som inte orkar bädda den?
Varför kan inte elefanter hoppa?
Varför lär man barn ta emot presenter av tomten när de inte får göra det från andra främlingar?
Varför orkar jag inte kolla min mail?
Varför spelar de sönder Hästpojken på radion?
Varför läser du den här listan när det ändå inte handlar om något vettigt?
Varför handlar nästan alla sånger om kärlek?
Varför är krokusen den första blomman som kommer på våren?
Varför äter Svarta änkan upp sin partner?
Varför ramlar alltid fulla myror åt höger?
Varför finns det så många ord för varför?

Varför? -なぜ -Why? -Warum? -Hvorfor? -Miksi? -Waarom? -Pse? -لماذا? -Защо? -Bakit? -چرا? -Por qué? -Kwa nini? -Γιατί? -פארוואָס? -Mengapa? -Pam? -為什麼? -Почему?

Svaret på alla frågor tar vi på Swahili: Kwa sababu.

I love Trees and they love Me

(Hittade den bland London-bilderna.)

- Regent's Park, London

Boken alla talar om..

Snart finns även mina föräldrar på Facebook.
De håller på att fixa nu.
Humoristiskt? Om ni bara visste..

Jag talar för mig själv när jag säger att jag var nykter under London-resan

Jag ska summera London med två bilder.

Bild 1: Sara har en nära-död-upplevelse och har här precis berättat hur hennes tillhörigheter ska skänkas bort efter hennes bortgång trots att hon är för ung för att dö. Hennes käraste egendom faller på min lott. Hennes utnötta, missbrukade, älskade och proppfulla (med alla möjliga bevis) dator....

(Hon var sjuk på riktigt.)

Bild 2: 93 sekunder och en spruta senare har hon hunnit fundera över varför hon egentligen inte tar knark eftersom den snurriga känslan känns som värsta pyjamasparty, kommit fram till att läkaren var skitsnygg trots att han liknade hennes bror på något underligt sätt och sedan fyra gånger upprepat att det finns två av mig i rummet. Precis bredvid varandra. I samma kläder.

Det tragiska är att hennes ögon var ungefär dubbelt så stora som bilden visar. Förändringen var total.

Så, vad har vi lärt oss?
Bl.a att sjukhus i England har bra service med snygga läkare.
Att lös i magen heter Loose stool.
Och inte minst att Sara har potential att bli en drug-addict.

But at least she's really fun when she's high ;)

Let the music play!!

Jag är så uppe i varv!!!! Jag studsar medan jag skriver det här! På riktigt!!!! Och jag HATAR när man missbrukar utropstecken men det gör jag nu!!

http://www.youtube.com/watch?v=ua0iO-JQwAg

Musik
Sång
Dans

Absolut inte världens bästa men jag vart på såååå bra humör!
Det blir jag alltid!

Och nu lyssnar jag på en skiva jag har väntat på länge som var mycket bättre än jag väntat mig!
Jag älskar den! Jag älskar hela världen just nu! AHHHH!

Jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Jag kommer inte kunna sova, men strunt samma!
Hyperlycklig är vad jag är!

Pussssss på er allihop!

Tjuvlyssnat.se

Min generation var smartare som 16-åringar än dagens 16-åringar.
(ska tas med en nypa salt Al ah1)

Exhibit A:

Två tjejer ~16 är på väg ut från bion efter filmens slut och pratar om filmen som har varit i 3D.

Tjej 1: Sjukt vad bra den var! Tänk om det skulle vara så i verkligheten också.
Tjej 2: Vadå?
Tjej 1: Ja, tänk om allt skulle vara i 3D!
Tjej 2: Men…
Tjej 1: Skitläskigt ju, allting skulle kännas som om det var jättenära.

Exhibit B

Två tjejer ∼16 sitter på bussen och pratar om en konsert som den ena ska gå på.
Tjej 1: Men inte visste jag att du lyssnade på dem.
Tjej 2: Jo men det har jag gjort jättelänge ju.
Tjej 1: Men hallå… du är ju inte ett fan av dem på facebook!

I rest my case.

Nu ska jag bada. Tack och lov för badkar. *tumlar iväg*

Trying To Fit The Ocean In A Cup

Jag tror minsann storken lämnade av mig på fel adress, i fel land. "Sibirisk kyla på väg in till Sverige" stod det på Aftonbladet. På väg? Vad kallas det vi har nu då?! Antarktisk sommarhetta?
Jag är inte skapt för sånt här! *stampar med fötterna och fäktar med armarna i frustration* Ge mig värme, sol och havet!

*suck*

Jag och Sara har fått dagen att gå i alla fall. Vi har inte lyft ett finger samtidigt som vi gjort massor. Vi lagade bl.a. tacos och kom på våran alldeles egna patiens och andra kortspel. Som är åh-så-mycket-bättre-än-det-låter. (ha1) Det är väl det som är positivt. Att man blir lite kreativ när man inte kan komma ut. Komiskt att Sara kom till mig igår för att det skulle vara kallt i hennes hus när de jobbade med fjärrvärmen där och så vaknade vi med endast 17 grader inne imorse. Raggsockor, tjocktröjor och tofflor. Är inte det mysigt? Tända ljus och fönster som drar? Mysfaktor på hög nivå, eller hur? Okej, lite mysigt är det kanske men mina och Askungens samtal för oss själva är lite lika just nu:

Vad vore en utlandssemester på en paradisisk ö med stekande sol och klarblått vatten om inte svettigt och förfärligt varmt? Eller bara... alldeles alldeles... underbart!

Nej, jag ska gå och uttala min önskan för mina små möss så kanske de kan sy mig en flygande matta om jag har tur. Eller i alla fall en mössa, för det har jag ingen..

Frys inte fast någonstans..

(HH, var läsningen bra?:Ö HH?)

Little Gidding del 5

Jag tror inte man kan ha en mer ostrukturerad blogg än vad jag har. Mitt senaste blogginlägg utvecklades visst till ett finsk vinterkrig. Minst sagt. Men jag och och Tupla är vänner trots olikheter. :)

Nu till något helt annat. Som jag inte tror intresserar en kotte men som jag själv verkligen älskar. Texter och stycken som man kan läsa långsamt bara för att man tycker om orden. Hur någon har satt ihop orden och ibland också lyckas förmedla något med just de orden. Det är en slags konst. Jag läste ett stycke idag som jag bara kändes rätt på något sätt. Absolut inget för de som inte brukar läsa.
Men om du som jag är en liten ordnörd så kanske du också gillar stycket:


What we call the beginning is often the end
And to make and end is to make a beginning.
The end is where we start from. And every phrase
And sentence that is right (where every word is at home,
Taking its place to support the others,
The word neither diffident nor ostentatious,
An easy commerce of the old and the new,
The common word exact without vulgarity,
The formal word precise but not pedantic,
The complete consort dancing together)
Every phrase and every sentence is an end and a beginning,
Every poem an epitaph. And any action
Is a step to the block, to the fire, down the sea's throat
Or to an illegible stone: and that is where we start.
We die with the dying:
See, they depart, and we go with them.
We are born with the dead:
See, they return, and bring us with them.
The moment of the rose and the moment of the yew-tree
Are of equal duration. A people without history
Is not redeemed from time, for history is a pattern
Of timeless moments. So, while the light fails
On a winter's afternoon, in a secluded chapel
History is now and England.

With the drawing of this Love and the voice of this
Calling

We shall not cease from exploration
And the end of all our exploring
Will be to arrive where we started
And know the place for the first time.
Through the unknown, unremembered gate
When the last of earth left to discover
Is that which was the beginning;
At the source of the longest river
The voice of the hidden waterfall
And the children in the apple-tree
Not known, because not looked for
But heard, half-heard, in the stillness
Between two waves of the sea.
Quick now, here, now, always—
A condition of complete simplicity
(Costing not less than everything)
And all shall be well and
All manner of thing shall be well
When the tongues of flame are in-folded
Into the crowned knot of fire
And the fire and the rose are one.

-T.S. Eliot, Little Gidding

Juste...

Al var uttråkad så jag googlade vad man kan göra när man har tråkigt och gav henne förslaget:
Tryck oavbrutet på lampknappen, (tänd och släck) och säg "Jag är en dumle-klubba"

Vad jag vet står hon där än och trycker på lampknappen.

Allie, vår alldeles egna lilla Dumle-klubba.. <3

Finska Hasselhoffar och Förlåtelse-tal

Idag var det måndag och jag jobbade inte! Otroligt? Ja, faktiskt. Hur spenderades denna lediga, jobb-fria dag? Tack för frågan, svaret är: Med att söka jobb. Idag ägnades effektiva timmar åt seriös jobbsökning. Om det leder någonstans lär väl tiden visa.

Nu halv-sitt-ligger-skriver/skadar-jag-nacken-mig (och nej, det kan inte bli mer grammatiskt fel än det där) medan jag lyssnar på finsk musik. (!) Als påhitt. Och när jag försöker förklara för henne att det faktiskt inte är så underbart som hon målar upp att det är så är det för att jag inte "förstår".
Sådan finsk musik hamnar under samma kategori som bl.a. Anna Anka, nagellack på män, glassmaken rom&russin samt David Hasselhoff eftersom det också är saker som jag inte "förstår".

Men all finsk musik är inte sån. (Bara nästan...sorry Al.8) )

Jag har inget mer att säga. Den finska musiken gjorde att jag kom av mig. Så nu skriver jag inget mer. Förutom en sak. Jag har trakasserat och mobbat en god vän till mig den senaste tiden.. Så innan hon ockuperar en av BRIS telefonlinjer direkt efter att ha köpt upp stadens alla Pringlesförpackningar tänkte jag be om ursäkt..
HH. Liselott. (förlåt, den bara kom..ano2) Blondie. Kompis.
Mina sarkastiska uttalanden, sågningar och ordspyor senaste tiden är egentligen kärlek, men det vet du redan.. hehe right?! (anno)
Tycker om dig kompis.. 8) <3
Det var allt!
Herrå!

Mormorlikheter

Min tidsuppfattning är helt bakom flötet. Onsdagar som känts som fredagar, torsdagar som söndagar och fredagar som känts som veckans åttonde dag. Det är tydligen lördag idag iaf. Just so you know.

Jag har idag alldeles själv kommit på hur ytlig jag låter när jag kollar på TV. En man vart intervjuvad och hade en väldigt massa kloka saker att prata om och det enda jag kommenterar efter hans livsinsikter är hans enormt fula fuskbränna. En stund senare, mitt inne i den spännande och avgörande scenen i deckarserien vi tittar på så gör jag alla uppmärksamma på den snygga jackan en av huvudpersonerna har på sig. Om någon annan gjort så hade jag nog velat lappa till den. Insikter kommer alltid lagom i efterhand. Ungefär som de gånger man bestämmer sig för att säga det man vet att alla tänker för att sedan se folks reaktioner och inse att det inte alls var vad de tänkte.. Och ja, det har skett... mer än en gång..

Nej, jag är inte på humör för att babbelskriva idag..
Det här får räcka.
Klockan är 23. Jag ska sova!

Gonatt

Dö inte av chock men detta är ett nytt inlägg..

2009 saknar jag inte ett dugg!
Men att blogga saknade jag visst.

Hej förresten... *ler lite generat*

Jag börjar med babysteps efter mitt lilla uppehåll och skriver bara ett kort inlägg. Jag vill ju inte slita ut mig sådär direkt första dagen på året liksom..
*här ska du som läsare sucka lyckligt och känna hur du verkligen saknat min underbara dryghumor*

Jag ville egentligen bara säga att min lilla avlidna blogg nog inte kommer vara lika död längre.. Mirakler sker alltså redan detta nya år.
(tacka min bror som flyttat för det)

Det var allt jag ville säga. Hasta mañana eller nåt..

Byebye