Vi strosade i Gamla Stan idag och hittade ett mysigt, slitet café. Vi satt vid ett bord som hade en liten låda där massa människor hade lämnat meddelanden. Alla olika slags meddelanden. Kärleksförklaringar, livsfrågor, skämt.. Allt! På olika språk!
Underbart!
Och vi lämnade meddelanden vi med förstås.
And the gorgeous Allie. Hon är en djurvän egentligen.. våran lilla snorkfröken 8)
Åh vilken underbar helg det varit! Arirang i fredags.. Korean food <3
Och Sara den rara har äntligen invigit det svettigt trånga och älskvärda café 60 by night. Stockholms fjortiscafé number one. Well, alla äro vi fjortisar innerst inne. (mognar man ruttnar man vettu)
Och igår! Saturday! Bruno Mars stole my heart! Åh! Vi var på konsert. Travie McCoy. Hehe.. han är jättebra men Bruno är anledningen till att iaf jag var där. Amanda lekte Stylist innan och fixade vårat hår. Hon fick fria händer. Och vi kände oss som moviestars när vi begav oss bort mot Göta Källare. (tack vare the powers of Amanda and makeup) Sara upptäckte på väg dit att hon glömt sitt leg hemma. Men tack vare smooth-talk, Saras tindrande blå och mästerligt skådespel lyckades vi komma in bägge två.
Och det var så sjukt bra! Allting! Musik! Jag är så tjatig men allting får en mening! Jag blir salig, lycklig och bekymmerslös! Ni har ju redan förstått nu att Bruno var bra. Det var Travie också! Han höll verkligen igång publiken! Men Bruno... ack den Bruno. I'd catch a grenade for you~
Och en av Brunos lovely songs: http://www.youtube.com/watch?v=D061BGbHmzM Vi kom hem med spritter i kroppen och somnade med ett leende på läpparna. Nästa gång han kommer måste Allie med. Då blir allting mer än perfecto!
Tadaaaa! Fint va? Jag har fått sånt sjukt dåligt immunförsvar! (heheh "sjukt" immunförsvar) Sorry, man blir lättroad efter en vecka inomhus. Jag sitter med datorn i knät och när jag tröttnar på den sneglar jag bara upp på TV:n. Allt utan att röra en muskel. Kreativiteten och energin spirar härinne!
Jag börjar inse att hösten snart är slut. Men helt över är den inte. Så idag lyssnar jag på höstmusik. Sega, tända-ljus-och-dricka-te-låtar. Sugen på sån musik? Varsågod: Autumn
Efter en mysig höstdag i gott sällskap kom jag hem och hämtade alla mina LOKA-flaskor som långsamt börjar ta över detta lilla "kryp-in" (läs:grottbo) till lägenhet. De pantade flaskorna gav mig 38 kronor. En flaska ger en krona pant. Gör matten själva. Och det första jag kunde tänka när jag fick pengarna var: För 38 kronor får jag tre LOKA-flaskor.
Jag avlägger nu ett LOKA-löfte. Från och med nu till slutet av november ska jag inte köpa en enda flaska. (oh my, oh my!)
Från och med nu ska små onödiga utgifter bort! Jag ska bli en sparare! Känn optimismen vina! Jag har bestämt mig! Och för att hylla detta löfte belönade jag mig själv med en flaska LOKA. Den sista...liksom.
Jag gick på konsert, Needtobreathe. Jag hade ingen aning om att de skulle ha spelning förrän på morgonen när de uppträdde på nyhetsmorgon. Det var mamma som kommenterade något om "en grupp som heter NeedtoBreathe". Hon förväntade sig inte min reaktion med hurrarop klockan 7 på morgon eftersom jag nyss precis muttrande gått in på toaletten för att tvätta liv i mitt sovande ansikte. Jag hoppade ut klarvaken! Medan jag stod klistrad framför TV:n gick det sakta upp för mig att de ju var på svensk tv. Vilket betyder att de var i Sverige. Så jag sprang till datorn och googlade (ack, google my friend 8) )upp ifall de hade konsert. Och minsann. Det hade dem. Jag vart i extas! Biljett vart bokad. Och sen gick hela dagen fort! Konstigt nog! Men min puls var högre än vanligt hela dagen. Ett av mina favoritband! För första gången var jag på riktigt överlycklig över att jag bor här.
Det var inte mycket folk på konserten men stämningen var hög! Förbandet var svenska bandet The Pusher. De var bra! Länkar till första låten de sjöng: http://www.youtube.com/watch?v=52JT1cztQ8M
Jag var på sånt bra humör! Oh music! Seeeeeen.... så stod de plötsligt där! NeedtoBreathe. Och sjöng de där låtarna jag spelat sönder. Som jag älskat. Det kändes så overkligt! Och jag kände mig så lycklig! Allt kommer ordna sig! Det finns inga problem! Livet är underbart och denna kväll är för alltid! De stod på tårna och spelade och sjöng! Och gav allt! Jag hade inte velat haft något annorlunda! Och sista låten. Framförde de helt akustiskt utan mikrofoner. Bara gitarrerna och deras röster. Under dämpade strålkastare. Och då fick jag en klump i halsen. Det var så bra att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Känslor. Massa känslor!! Det går inte att beskriva. Sista låten. Magiskt. Mäktigt. Övernaturligt mänskligt.
Ni förstår inte. Det finns videor på Youtube men de gör det inte rättvisa. Man måste varit där.
___
Bättre live än vad de är på skiva. Och då kan jag återigen påpeka att jag redan älskar dem på skiva. Flera har kommenterar att det är sjukt att jag gick själv men om ni ens har fått en liten bild av hur lycklig jag var den här dagen, innan, efter och under konserten så förstår jag inte grejen. Det sjuka hade väl varit att gå miste om allt bara för att jag "varit tvungen att gå själv"? Nej, med sånt resonemang går man miste om saker. Och om det är en sak som är säkert så är det att den kvällen kommer vara för evigt!
Det spelar ingen roll vad jag skriver. Det gör verkligen inte kvällen rättvisa! Men jag var extremt lycklig när jag kom hem, that's for sure! 8)
Nu, dagarna efter har jag haft en av deras lugnare låtar i huvudet. På skivan är det en duett jag inte känt något särskilt för men sångaren framförde den själv på konserten och då älskade jag den! Jag har en video på den men den funkar inte att lägga upp på bloggen men jag hittade en video på den på Youtube.
Listen and just Love.
Inom ungefär en månad ska jag gå på tre konserter till. Travie McCoy & Bruno Mars, Alter Bridge och Garou. Har jag någonsin sagt att jag älskar musik? 8)
Man lägger alltid märke till olika saker när man varit borta. Jag går liksom bakåt i utvecklingen varje gång jag åker hem till Fagersta. Och glömmer nästan bort vad som är normalt och vad som inte är det. Här i "the big city" finns det rulltrappor ÖVERALLT. Vi har inte en enda i Fagersta. Vi har bussar i Fagersta. Men man ser de aldrig. Och de är sjukligt dyra. Här i Stockholm finns det skyltat, in på minuten när nästa transport kommer. Och det är normalt. Jag är en bonde. Som är van vid hästar. Typ. Nu ljuger jag. Men det är så det känns.
Men det som är roligast med storstaden är att sitta på tunnelbanetåget eller på en hållplats och titta på människor. (Jag låter nu som värsta psykot! XD )Här är det helt normalt med Selecta-automater. Såna där man kan köpa godis eller drickor om man stoppar in pengar. Alla vet att det är nästintill omöjligt att lyckas köpa något på det sättet eftersom maskinen alltid nekar sedlarna man har. Ett sådant köp visar verkligen på karaktär. Det finns de som ger det hela två försök, svär, slår till maskinen och går iväg. Sen finns de dem som efter fem försök fortfarande försöker släta ut sedeln medan dem med tungan i mungipan hoppas att nu, den här gången kommer det minsann gå! Och ja, ibland fungerar det. Och den vinsten blir nästan viktigare än drickan man köper. För människa vann över maskin! Och man sitter som åskådare och glädjer sig för den som förnöjt går sin väg. Vardagslycka.
Jag är en vuxet barn känns det som idag. Fast att jag åkte hemifrån igår så lider jag redan idag av hemlängtan. Det är blandade höstkänslor kanske. Men det hjälper att vandra i Stockholms stadsvimmel och bara vara en i mängden. Och sen hjälper det också att komma hem till Allie. Som ju för tillfället är min egen Stockholmsfamilj.. 8) (så puttigull..... :P)
Amanda råkade nu ta aceton istället för sminkborttagning. Hon skriker. Jag ska gå och leka sjuksyster.. Yes, a real family :P (det verkar som att det inte är allvarligt:P)
Nu kanske jag har andats in lite för mycket inomhusluft när jag är sjuk men jag avlider av garv när jag kollar på de här trailerna. Jag MÅSTE se denna film!
Jag går runt och säger det hela tiden nu: It's sooooo FLUUUUFFY!!
Jag har mest sovit. Och druckit 75 koppar honungsvatten förstås. Nalle Puh skulle nog varit stolt över mig. Eller avundsjuk. Eller stört sig på att honungen blir utspädd. Who knows?
Jag har även kollat på en Miley Cyrus film idag. Go ahead. Judge me. The Last Song var det. Det var en typisk sjuk-film. En film man kollar på när man är sjuk alltså. Ifall ni ville veta.
Farfar är på besök här. Jag tycker att det är så kul att höra honom prata. Han har så roligt ordförråd till skillnad från en själv. Istället för att säga att något är ascoolt eller superhäftigt så säger han att något är: "Festligt." Och istället för att säga att något är fint eller snyggt så säger han att det är "Käckt". Låter som lite gammalsvenska men jag tycker att det "inte är så tokigt". :) Fast ju mer jag tänker på det så skulle jag nog få en chock om min farfar skulle säga att något var "ascoolt".. :P
Allie har precis veckohandlat och gått till våran lägenhet med sin "nya" roomie. Hon ringer nu när jag ligger sjuk och berättar det. När jag ligger här, alldeles svag. De är tydligen jättelyckliga ihop. Och hennes "nya" städar när hon är borta och gör allting jääääättebra. Bra, good for you. Hoppas ni blir lyckliga ihop! Som om jag kunde bry mig mindre liksom.... *fnyser bittert* Kidding.. Och jag gillar Daniella! 8)
Dagens låt är:
Jag älskar den! Fast att det inte är något särskilt med den. But I like.
Well, that would be all for now.
Until next time. Bye.
Edit: Hahahha jag såg inte slutet på filmen förrän efter jag laddat upp den. Jag lyssnade på låten på Spotify och kollade därför inte på videon.
Vi strosade i Gamla Stan idag och hittade ett mysigt, slitet café. Vi satt vid ett bord som hade en liten låda där massa människor hade lämnat meddelanden. Alla olika slags meddelanden.
