torsdag 29 januari 2009

Inga bilder

Bloggen krånglar fortfarande och det funkar inte att ladda upp bilder!

Bio!

Hej, alla glada!
Nu blir det barnprogram!

Eller inte! Jag har exakt nio minuter och femtiotre sekunder att skriva om vad som pågår i San Francisco. Solen skiner, himlen är blå och yada yada yo.

Jag var på bio igår med Amanda (som ska hem!) Det var ungefär två och en halv vecka sen sist vi var på bio så det verkligen på tiden!
Vi var jätteuppspelta när vi kom till bion och upptäckte att dem hade den omtalade skräckfilmen i 3D. En sekund och 3D-glasögon senare tjocka vi på oss massor av skit som nachos. (jag ryser när jag tänker på det) Kom in och vi satt njöt av alla läskiga trailers. Sedan började filmen, glasögonen kom på och filmen - sög! Vi satt och skratta, fatta mig inte fel, något och hopp och skrik kom nog från våran stolsrad men den var så dålig. Men med en twist på slutet som gjorde oss galna! Så halvt lyckad var den kanske.. (inte, har inte bestämt mig)

På munin hem gav juryn den två AE. :P

Amanda! Vad ska det bli av San Francisco nu? San Francisco utan vår duo är som San Francisco utan hemlösa på Haight eller utan 911-samtal på donken! Med andra ord - urtråkigt!
Nej nej nej, du&ja&bänken!

Ah, nu ropar dem! Puss på er allihop!

- Jag skulle vilja ha mer tid med Amanda-

söndag 25 januari 2009

Uppdatering!

Strejk!

Min blogg strejkar! Jag vill göra er allihop avundsjuka genom att lägga ut bilder från LA, Hollywood, solen, stranden och paradiset men min dator vill inte!

Nåväl, pilutta mig då!

Ni hade väl inte velat se bilderna ändå? Från dagarna med palmer, 30 grader varmt och havet?
Och filmstudior, kända platser och maten jag åt? (Okej, stryk den sista)

Mitt LA-besök måste berättas om, inte nedtecknas i en blogg men det var underbart! Jag älskar LA!

Jag lever, jag har jobbat sjukt mycket på senaste och nu ikväll (lördag) sitter jag barnvakt. Dem somnade nyss och var helt hyper innan dem somnade. Wes valde en bok som fick mig att nästan få en klump i halsen. "The little engine that could".
Jag anade ingenting i början men efter varje jag blad jag vände började det sakta gå upp för mig. Det lilla blå tåget!
"I think I can! I think I can!"
Det är min saga ju! Jag älskade det lilla blå tåget när jag var liten!
Och nu sitter jag själv och läser den för barn! Och jag älskar den fortfarande! Efter jag läst den boken slocknade barnen direkt. Jag låg kvar en stund extra i mörkret med dem, tänkte på sagan och drog en lycklig liten suck innan jag gick ner.

Det glada blå loket, av Watty Piper made my day:)

Nej, nu ska jag duscha..

Byeseeeeeee...

-Jag vill till LA igen---

torsdag 15 januari 2009

Inga krusiduller här inte!

Jag lever men hinner knappt kolla bloggar längre. Jag svarar på mail och kommenterar bloggar när jag har tid.

Dagens bästa var helt klart msn-konversationen med Amanda sekunden efter jag nyss kommit hem från simningen:

E: Ledig?
A:Yeeeees!
E: Mat?
A: Yeeees!
E: Nu?
A: Yeeees! Syns.
E: Japp
A: Bänken jao!
E: Nu kvinna!
A: Nu

Inte nåt fin-i-kanten-prat här inte!
Tre minuter senare är vi luffare (a.k.a. milfar but that's another story) vid bänken och gör kvarteret osäkert.

Jag har massor att skriva om egentligen men inte nu. Jag åt hamburgare nyss. Jag mår illa. Jag ska på toa. Det här är Amandas fel och kanske McDonalds...

---Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och inte äta min hamburgare---

måndag 12 januari 2009

Mysteriet med strumpbyxorna

Tillbaka!

Har ni saknat mig?

Måndag idag. Och jag har "ledigt" i tre timmar. Barnledigt vill säga, nu ska jag städa upp efter barn. Så det blir en kortis så ni vet att jag lever.

Förresten är jag med om något väldiggt underligt här. Spetsa öronen nu!(eller ögonen, eller det låter ju bara hemskt!) För ca. tre månader sedan for jag hit och i mitt bagage hade jag packat med mig två par strumpbyxor. Strumpbyxor, kvinnors absoluta hatobjekt! Det är alltid en nagel som är för lång, en ring på fingret, en dragkedja på kjolen eller något annat obetydligt som repar upp dem och leder till dem där maskorna som i sin tur leder till aggression och i vissa sammanhang även ångest. Hur många har inte suttit obekvämt med benen korsade på tokigt vis för att dölja en maska som inte går att dölja hur vig man än är? För att komma till sak. Jag har använt mina strumpbyxor flitigt och nu i helgen kom den första maskan. Tre månader! Och det andra paret är helt intakt.
(Kan någon ge luktsalt till min mamma som nog vid det här laget ligger avsvimmad?)
Det underliga mysteriet var värt en anteckning i min blogg tyckte jag.

Ska redan nu säga att bloggen kommer bli oregelbunden. Vi håller på att skuffa ihop allt för en roadtrip till LA på fredag. Så det är planeringar och hopmatchningar av scheman med föräldramöten och övriga aktiviteter så mycket extrajobb den här veckan.

Men nu kallar tvätten..

Byesee..

---Jag skulle vilja vara expert på att vika lakan---

fredag 9 januari 2009

Huffs

Tack Bertaboo för det delade intresset av YSL 7777

Jag hinner inte uppdatera nu. Skriver ikväll.

---Jag skulle vilja sova med en kompis---

torsdag 8 januari 2009

Inte för barn

Idag var jag och Cassatt på De Young Museum. Det var ett fräscht museum med massor att titta på. Särskilt det som jag suktat lite extra efter. Yves Saint Laurent utställningen. Mode genom tiderna från skiss till klippt och skuret. Så när jag äntligen kom dit var jag glad. Men? En två-åring tycker inte att det här är roligt! Även om hon stussar runt med prinsesskor och balklänningar hemma med tiara på plats så är det tydligen inte kul att kolla på kläder. Så efter tjugo minuter med henne i famnen så gav jag upp. Men mamma mia vilka kläder det var!!!

Nåväl, kom till parken och gjorde bort mig på typiskt Emma-vis. Har ni varit med om att ni tror att ni ser en kändis? Och sen visar det sig att det inte är det? Men man fortsätter kolla ändå ifall han mirakulöst tjoffpoff blir den kändisen framför ögonen på en? Kanske inte? Okej, men det visade sig iaf att det inte var sångaren i One Republic som var i parken.. Efter många om och men.

Jag gjorde lite catching up med Amanda idag. Alltid kul att ses trots omständigheter.

---Jag skulle vilja leva ett liv utan ånger---

onsdag 7 januari 2009

Barnmedicin

Jag fick paket! From Sweden!
Tack Tack Tack! Ni förstår inte hur glad jag blev! Tack speciellt till Locktott som ordnade allt:)
Men jag vill inte skriva mer om det här. Pilutta er allihop för jag fick ett paket som var helt awesome! (Jag älskar Cecilia Lind-versionen som enligt mig har ett magiskt slut!)

Idag var jag lite nere och barn är helt otroliga. Cassat tittade på mig och jag försökte att inte visa något och log som vanligt när hon ser på mig med ärlig blick, stannar upp och säger:
- Emma!
- Yes?
- I love yoooooou.
- I love you too.
- Thank you, Emma, for loving me.

Mamma, glöm inte att ringa!

---Jag vill också sjunga---

tisdag 6 januari 2009

Bara...

Idag var jag inne i en butik som säljer allt från bacon till bildäck och om inte det var nog så kan man även beställa begravningskistor. Specialdesignade till extrapris.. Tänk om de sålde sånt på Ica?
Mer om den butiken en annan gång för jag är trött. Idag var också första gången som jag var riktigt rädd - på riktigt. Men det berättar jag också om en annan gång.
En riktig cliffhanger, eller hur?

---Jag skulle vilja se en komet---

måndag 5 januari 2009

Vi bråkar inte, vi skrattar bara!

Slagit sönder fönster, punkterat cykeldäck. smällt smällare i postlådor, busringt på dörrar, klottrat och pallat hallon...

Slagits, skrikit, gråtit, nypits, bitit, dragit i håret, sparkat..
Skrattat, fnittrat, busat, trissat, lekt..
Älskat, avskytt och förlåtit..

Det finns två personer i hela världen som jag får mobba. Som jag får reta tills de blir galna. Som jag får skämma ut inför andra. Som jag kan vara elak emot. Och komma undan med det.
Samma personer får du absolut inte mobba. Reta tills de blir galna. Skämma ut inför andra. Vara elak mot. För du skulle inte komma undan med det.

Mina bröder.

Jag har fått annorlunda perspektiv på mycket efter den här resan. Och jag har fått helt annan syn på mina syskon. På dem två som kan reta mig till vansinne på en sekund. Från att alltid ha varit syskon har vi gått till att bli vänner. Dem kommer alltid känna en sida av mig som ingen annan kommer känna. Vi har varit riktigt elaka mot varann men nåde en annan om den var det.
Det är så lätt att ta sin familj för given, man räknar alltid med att de ska vara där. Men tänker man egentligen på vad man har? Man har människor som älskar en trots att de vet om ens knäppa sidor, som uthärdar humörsvängningar och spydiga kommentarer.

Jag och mina bröder är inte bättre än andra syskon. Vi är en knepig liten skara. En försäljartyp som kan prata omkull en lyktstolpe, ett musikgeni och en knepig "professortyp". Den första älskar techno som den tredje avskyr. Den andra älskar hårdrock som de andra tolererar. Den tredje lyssnar på punk som sågas av nummer två. Men vi enas av Nickelback och barndomsmusik som Bee Gees. En av oss läser böcker, en annan biltidningar och en inte alls men alla läser mammas skvallertidningar på toa.
Alla tre tycker mammas mat är bäst.
Alla tre tycker vår pappa är konstigt cool.
Alla tre har enorm respekt för våra föräldrar.
Och alla tre garvar fortfarande åt att Berndt somnar snarkandes med munnen öppen i soffan på fredagkvällarna.

Någonstans längs vägen slutade vi slänga oss efter den största kakbiten utan erbjöd istället varandra den. Vi är fortfarande taskiga mot varann ibland, Och vi trissar fortfarande upp varandra. Vi har gjort så mycket ihop och nu medan plankorna på vår koja i Skåne sakta ruttnar bort för varje år så glöms den inte bort tack vare att vi har varandra. Vi är vuxna nu, i 20-årsåldern, men tillsammans är vi bara vi. Låt det alltid vara så!

Joel och Tobias, vad som än händer och vart vi än kommer befinna oss så älskar jag er! Ni har format mig till den jag är idag. Och jag skulle inte vilja byta er mot något annat. Jag är stolt över att vara eran syster..

Puss till er två som är bland det bästa jag har!

Brunch är....

Dagens höjdpunkt var mitt samtal med Manda!
Hon är S:et i sol och M:et i måne.. (internskämt)
Håll mig uppdaterad om ditt val nu... skolan alltså:P
Vilket du än väljer blir nog bra.. det är ju dig det handlar om (L)

Dagen idag var som gårdagen men jag bestämde mig för att äta ute idag. Familjen bjöd hem folk idag men jag ville inte vara så social så jag snappade åt mig en bok och begav mig till vanliga matstället och på första sidan så läser jag om Golden Gate parken och San Francisco. För ett år sedan hade jag inte brytt mig, men det är lite annorlunda nu:P

Jag blev anklagad att jag låter som en snobb när jag skriver blogg för att jag använder ord som brunch. Låt mig förklara. Brunch är ett finare ord för en för mastig frukost man äter för sent på dagen och som orsaker magkramper och rubbar ens mattider eftersom du är mätt tills sent på kvällen.. Bättre? :P

--- Jag skulle vilja vara tolk för en dag ---

söndag 4 januari 2009

Herr Minnsesförlust och fröken Hörselskadad

Middagen avklarad. Dagens ämne runt bordet var kultur och skillnader mellan Amerika, Asien och Europa. Och det fanns representanter från varje som kunde tillföra något till samtalet. Trevligt värre!

Idag har jag segat hela långa dagen och det är konstigt hur man kan bli segare av att inte göra någonting. Skumt! Eftersom jag är förkyld så har jag dålig hörsel just nu. Vet ni hur det blir när en med dålig hörsel möter en med dåligt minne? Det blir som det blev på Walgreens när jag skulle inhandla medicin. Butiksbiträdet inleder:

B: Hi miss, How are you tonight?
Jag: I'm fine, thanks. (Jag är förkyld men det skulle skilja sig ifrån regeln att säga annat än fine vilket skulle leda till smärre chock för en amerikan att höra från en främling)
B: Are you finding everything okey here today?
J: Yes. (Förutom att ni totalt har gjort om tre gångar)
B: Was New Year fun?
J: What?
B: Was New Year fun?
J: Yeah. (Nej, men det tänker jag inte berätta för honom)
B: How are you tonight?
J: What?
B: How are you tonight?
J: I'm sorry what? (Det låter som att han frågar hur det är men det har han ju redan frågat!)
B: HOW AAREE YOU?
J: I'm sorry, I have a cold so that's why I can't hear very well.
B: H O W A R E Y O U?
J: Well.. *ler lite ansträngt* I caught a cold so I'm sick. (motstår att hosta honom i ansiktet)
B: Okey. That's too bad. 17 dollars.
Ger pengarna och får min påse.
B: Take care now miss. It's cold outside so be careful so you don't catch a cold.
Varpå han ler som en idiot.

Whatta...??

Aja.. Han kanske har tatt för mycket hostmedicin, det står i bipacksedlarna att förvirring kan vara bieffekt av överdos. På samma medicinburkar står det att föräldrar måste vara uppmärksamma så att barnen inte missbrukar hostmedicinen. Ni borde vara MYCKET oroliga nu kära mor och far när jag har hostmedicinen helt i eget bruk. Jag bara känner suget efter nästa sup......

Dagens höjdpunkt var Johan Glans och hans uppträdande i Eslöv (är Eslöv med f?).
Se det!

That's all for today.. Nu ska denna hörselskadade göra annat..

Seee ya!

---Jag skulle vilja se Wes och Cassatt när de är stora---

lördag 3 januari 2009

Ingen kyckling trots fredag

Vet ni vad?

Jag är förkyld och helt opepp. Så alla dagens revulotinära insikter och funderingar behåller jag för mig själv for now..:P

The Script - I'm yours: http://www.youtube.com/watch?v=jqc5xLc5sLY&feature=related

ÄLSKAR DENNA SEGA LÅT!!

Jag är sjuk men en snorig puss kan ni få allihop ändå! (Hoppas jag smittar, mohahhaha)

---Jag skulle vilja se Jurassic Park med Tobbe (XD) ---

fredag 2 januari 2009

Årets första dygn!

På mitt första teoriprov var jag jättenervös. Jag hade pluggat som en galning så det vore konstigt om jag inte klarade det. Över ett år senare, i ett annat land ska jag göra provet på ett annat språk och jag är för lat för att plugga. Jag bläddrade igenom boken. Jag kom dit, fick provet och var inte ett dugg nervös. 36 frågor. Jag klarade mig - precis. Men hade jag inte klarat det hade jag helt enkelt kunnat tatt samma prov två gånger till. Sjukt system! Och dem som jobbar där vill bara forsla ut en. Det var en kille som rättade sitt prov samtidigt som mig. Han hade fel på en fråga och ville veta vad rätt svar vad. Receptionisten:

- Why do you care? You passed! Now go!
Hahahaha, allt för Amerikas säkra vägar:P

Idag har det varit en bra dag. Eftersom det är en röd dag var vi hemma och gjorde Mandu. (Mandoo) Det är koreanska dumplings. Det med stark soyasås är heaven!

Vi hade också traditionell koreansk middag med den kända ricecakesoup. Googla på det. Och det där stora vita - det är riset. Jag trodde det skulle vara hårt men det var segt och gummiaktigt. Jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag tycker om det.


Efter det, lunchen, gick vi på bio. Bolt - 3D bio. (Förlåt Bertaboo men det ingick i jobet) Och såna här grymma glasögon får man:

Läckra, eller hur?:P

Vart lite besviken, trodde den skulle vara roligare. Den var helt okej, men jag började nästan gråta typ tre gånger i den. Vad är det med mig? Jag har blivit så blödig!

Nåväl, efter bion somnade barnen och min dag var slut. Jag försökte få tag i Amanda så jag äntligen kunde träffa hennes girlfriends men ingen hemma..

Och nu sitter jag här, bloggar och dras med min förkylning som inte riktigt vill ge med sig någon gång.

Dagens diss kom iform av my so called best friend i ett offlinemeddelande på msn:Jag vill verkligen prata med dig men jag älskar mig själv mera you know så nu ska jag sova..

Det värmer, verkligen:P

Och min söta Doris! Jag är glad att jag fick uppleva allt med dig med! Tänk vad mycket vi gått igenom ihop! Du är världens bästa Doris, till och med bättre än originalet! En stor blöt puss till dig!

Och det får avsluta dagens tråkblogg!

Eller en sak till! Idag läste jag ett citat som fick mig att känna mig oerhört intelligent:

"Ju intelligentare man är desto märkligare människor träffar man. Vanliga människor märker ingen skillnad på folk."

Tankar, någon?:P

---Jag skulle vilja vara till någons hjälp utan att jag vet om det---

torsdag 1 januari 2009

Summering av året allt hände..

(Teoriprov avklarat utan aggressioner idag)

Ma, ma, ma... 2008 är slut.
Året som började i England och avslutades i USA.
Det känns som att jag slutade skolan för tre år sedan men det var bara några månader sedan. Datum jag kommer minnas? 7 juni. Studenten.
Mycket roliga saker hände, England, Italien (!), (San Marino), Spanien och USA. Cirka en fjärdeldel av året spenderade jag utomlands.

Så mycket hände i mitt liv under det här året och jag har ändrats så mycket under det här året!
Nya vänner och nya perspektiv på saker med.

Men jag ska inte skriva mer om det här. För jag har en speciell känsla angående hela året och hela den här grejen - och den vill jag behålla helt för mig själv... :P

---Jag skulle vilja reseluffa---

2009

Nu har klockan slagit i Sverige! Nu befinner ni er allihop i 2009..
Inte jag - än... :P