Winter in my Mind

Här kommer utvalda sms från min mobil:


Till HH:
Jag har lunch nu.. Sitter i lunchrummet alldeles alldeles själv.. Och du? Vad gör du? Är på väg till skolan? (följande ska läsas med dramatiskt vemod) Oh ack! Vad äro vi utom blott två ringa medborgare av denna värld? Dömda till ett liv av vandring i samhällets utstöpta former. (skrik teatraliskt) Vem dem! Ve oss! (växla till lågmäld bitterhet) Vi äro så mycket mer..

----------

Jag:
Hello darling! Var the apartamento en complete mess imorse?

Allie:
No, men ty den är det nu.. ack jag känner att jag kommer dömas för mina
synder av lusta, ty jag sätter min passion före förnuftet.

Jag:
Vad har hon gjort nu, kvinnan som är fager men ack så fåfäng? Hur kan det sig ske att
lustarnas käftar biter tag i dig och bedrar ditt förnuft?

Allie:
Det finns ej större smärta än den att minnas en förgången lycka.. Av ångest blir jag
som döende och sjunker ner i vanmakt och nu faller jag.. Som en död själ faller jag ner,
kärleken som slog rot i mitt ädla hjärta, den kärleken för oss samtidigt i döden.

Jag:
Min själ kvider kvalfyllda snyft ty det är vad sann vänskap frambringar, Om det förgångna
tar din själ och lämnar blott din kropp genomskinlig och vit må den ta min med.
Som bräckliga kärl är vi i oerfarna barns händer.

Allie:
Ve mig! Nu börjar larmet från klagokören, vi har nått ett ställe där gråt och verop
nästan bedövar. Inget hopp om ro eller om lindring i våran straffdom någonsin oss tröstar.
Landet som såg oss födas är nu beläget.

Jag:
Det hörs sägas en stillande vind smeker ditt medvetande innan döden knackar på dörren. Dina lustar knarrar som trägolv med gågna år. Låt de sucka en sista gång ty suktande är själars viljor.

Allie:
O varelse, så godhjärtad och ädel som vill besöka oss i den mörka luften här nere, som
färgat världen blodröd, är nu uppslukad av denna förtärande känsla som kallas brustet hjärta.

Jag:
Tiden kan uppväcka den soldat som med lans dräper den drake som tynger ditt sinne.
Hans namn äro ny kärlek, eld är hans färg och våldsam passion hans vapen.

----------


Allies citat är hämtade ur "Den Gudomliga Komedin". Och jag skrev det som kom till mig och som kunde låta gammaldags.

Och så säger de att dagens ungdomar är obildade och hopplösa?
Shakespeare hade vart stolt! Gett oss sin gåspenna och bett om vår autograf.
Okej, kanske inte. Men ändå.

Jag veeet! Jag blir överdriven.
Och jag orkar inte mig själv!

Den här listan somnar jag till: Sleep

Gonatt!

Jag ljög!

Det kom visst mer Bruno Mars på bloggen ändå.. Oppsie..

Fredagsmys

Jag gör nu det som man inte får göra.
Det ni nu läser är ett bevis på min dåliga arbetsmoral som egentligen är väldigt hög. (Like that made any sense)
Jag bloggar... på jobbet.
Till mitt försvar finns det ingenting att göra. Som i: INGENTING.
Därför sitter jag här nu.
Så trött att jag blir irriterad.
Och så ringer det var 20:de minut en överdrivet hurtig norsk som vill ha hjälp och som sjungande önskar mig en trevlig helg.
- Men du må minsann ha en go helg! Hade! :D:D
Och det kryper i mig! Jag vill inte ens ha en trevlig helg!
- Tack detsamma. Tack-heeej, säger jag med sammanbitna tänder.

Tack-heej, har förresten blivit ett ord sen jag började här. Det är så jag avslutar samtalen. Och nu har jag märkt att jag gör det när jag pratar med mina kompisar i telefonen också. I'm turning into a robot!
Eller nej...
Guessss whhaaaaa-aaaaat?
I'm not a robot! A Roboooo-oot!~ (Lindex-reklamen)

Vart är sura danskar när man behöver dem? De ringer alltid när jag är på jättebra humör och gör livet aningen surare. Jag skulle ha förståelse för dem nu. Le för mig själv i mitt inre. Veta att det finns folk som är mer lättirriterade än mig i världen. Sucka lyckligt och återfå någon slags frid.

Nu vart jag på bättre humör. Av att bara tänka på sura danskar. De kommer alltid vara surare än mig.

Jag är störd. Och överdriver allt just nu.
Det är fredag, jag slutar om 57 minuter.

Ha en trevlig helg!
(And yes, I mean it)

Always on my mind

Okej... efter det här ska jag inte säga något mer om honom...



Adorable!

Isn't he lovely?

Jag hjärtar världens bästa Anton!

♥

What a wonderful life my friend

Nyss hemkommen från Arenan.
Jag har ett dovt ringande kvar i öronen fortfarande.
Alter Bridge var jättebra. Jag hade bara en önskan och det var att de skulle spela låten Broken Wings. Och det gjorde de. Så jag var more than happy.Men jag tror minsann att det var årets bästa dag för min kära tvilling.
Efter halva konserten släcktes det ner för att sedan rikta strålkastarna mot sångaren Myles Kennedy som sittandes på pall med gitarren framförde Watch over You. Och om man känner Joel så förstår man att det var stort. Precis när vi förstått att det var den låten de skulle göra tittade jag mot min kära bror som med lysande ögon gav mig en liten nick.
Jag är så glad för hans skull!
Men det skulle bli ännu bättre. I sista låten meddelar Myles Kennedy att vi ska få vara med om något ovanligt. Och att det var en gäst. Och då tänkte jag det som man inte vågar tänka.
"Tänk om Slash skulle komma ut på scenen.."
De har samarbetat med olika låtar och projekt på senaste tiden så det kunde vara möjligt men inte särskilt troligt.
Fem sekunder senare skriks Slash namn ut från scenen och han intar den.
Skriken och jublet tog över och jag vände mig igen om för att se på Joel.
Två av hans största idoler på samma scen.
Ofattbart.
Underbart. Jag kände sån glädje för hans skull!

Det var hur kul som helst idag. Och det var jättekul att träffa Erika, Jimmy och Ida också. :)

Men dagen var din Joel. I <3 U!