Ser du vad jag ser?

Närsynt+Brytningsfel = Glasögon.

Yes, dagens dom på Glasögoncentralen.

Och snurrig i huvudet var jag också när jag trampade rätt ut ur butiken utan att betala för själva undersökningen. Stackars farbrorn som hjälpte mig.Han måste ha undrat. Inte kan han ha ropat så jag hört heller eftersom jag lyssnade på musik. Tur i oturen kom jag på det när jag var nästan hemma så jag ringde ner och ursäktade mig skrattande.
Dem fel jag har i huvudet kan dem ju inte hjälpa mig med på glasögoncentralen. Kanske mer på ställen med gröna lugna väggar, strechingtröjor och godispastiller?
Jag ska fråga min lilla pyssling på axeln vad han tycker om det hela.

Natti natt!

Cykelkedjor och Hörlurssladdar

Världens mest regelbundna bloggerska är tillbaka!
Och det var också världens största lögn...

Jag nöter dagarna framför datorn på jobbet som långsamt dödar alla mina revolutionerande ideér som jag skulle dela med mig i bloggen annars. Men jag får skärpa mig. Ett blogginlägg i veckan kan väl inte vara så svårt iaf? Nej, jag tycker inte det jag heller.

Nu till ett av våra världsproblem:
Att cykla utan att hålla i styret!
Vet ni hur många olyckor som händer tack vare att oansvariga människor inte ens kan hålla i sitt styre?
Okej, inte jag heller men tänk er detta mardrömsscenario:
Lilla Tösen Piggelin är ute och går i en liten skogsdunge, ser en liten fjäril och springer rätt ut på vägen. Där kommer stora killen Pugg på cykeln med örsnäckor i och musik på högsta volym medan han byter låt på sin sin Ipod. Helt plötsligt står Piggelin framför och Pugg får panik, fumlar med Ipoden och hinner inte ta tag i sitt styre. Hinner inte.
Resultat: Kullerbyttor, örsnäcksknutar och men för livet för lilla 5-åriga Piggelin.

Tänk vad annorlunda världen skulle se ut om alla höll i styret. Med en hand iaf.

Mina tankar bottnar inte alls i egna misslyckade försök och uppskrapade knän i samband med att lära mig cykla utan att hålla i mig under barndomen. Så nu när det är sommar, och cykelväder, tycker jag att alla borde bli mer medvetna om olyckorna som kan hända. Eller tio-åringen i Emma som väcks igen. Och som bara har en önskan. För det är ju bara så coooooolt!

Och till er överseriösa därute. Ta detta inlägg med en nypa salt..

Hur smakar en Roadtrip?

Vad är det för dag idag? En använd gummisnodd till den som vet!
Fel.
Fel.
Fel.
Det är ett år sedan jag tog studenten puckon!
Exakt 365 dagar sedan..

Tiden går sjukt fort!

Jag jobbar heltid. Det är allt jag skulle kunna skriva i min blogg om jag ska säga vad jag gör om dagarna. Och på helgerna jobbar jag med annat.

Så det mest intressanta jag gjort idag är att påväg (vet fortfarande inte om det ska vara två ord!) hem från mötet så hade jag musiken på högsta volym i bilen och vråla i takt med Bonnie Tylers: Total eclipse of the heart. Vråla, på ett sånt sätt som bara jag kan, med uppspärrade näsborrar och överdrivet minspel. Vackert.

Al har åkt till Finland. Och Loooma är på semster. Och mamma är as I write påväg till Norrland. Everybody leaves. Men dem som försvinner kommer tillbaka. Eller hur?

Dagen till ära har jag tagit ner min studenthatt och lekt modell medan musiken flöda i rummet. Fjortisen i mig!





Vissel Vissel för oss som tog studenten för ett år sen!!

Nej, nu ska jag vara company åt Doris ett tag. Lilla söta Doris. Det känns nästan som att jag måste säga så när jag pratar eller skriver om henne. För hon är verkligen det. Lilla söta Doris.

Sista tanke.Visst skulle det vara kul med Roadtrip? Bara packa och åka? Hur många är med på det? Kom igen. Kom igen! Intresseanmälan lämnas hos mig senast i slutet av nästa vecka. (får alla flashbacks från skolan nu? När lärarna tjatade om sina intresseanmälningar ingen var intresserad av egentligen? )

Nej.

Puss på er från den ett år gamla studentagerskan som fyller 20 om exakt en månad!

--- Roadtrip ---