söndag 27 juni 2010

You just get me like I've never been gotten before

Time to leave again.. Men innan, alla ni som inte sett den här sidan. Kolla in den. Jag blir så glad. Och det blir så mycket lättare att believa. 8)

Gives Me Hope

En sida med små korta händelser som blir postade. T.ex:

I was reading about a little kid whose mom told him the key to life was happiness. When he was in school the teacher asked them to write down what they wanted to be when they grew up. He said happy. They said he didn't understand the assignment. He said they didn't understand life.


Fluff, i mängder finns på sidan.

Nu åker jag.

Hej då Fagersta, Hallå Sumpan.

lördag 26 juni 2010

Maybe I'm amazed at the way I really need you

Jag har varit musiklös i vad som nu känns som en evighet. Och det har nog påverkat mitt humör mer än jag trott. Men idag känner jag mig som en ny människa. Musik. 8)
Och idag har jag lyssnat på mycket "gammal" musik. Jag älskar't! :')



fredag 25 juni 2010

Feelings may be everything..but they are not very practical

Om jag var en kändis skulle man kalla detta en comeback efter mitt lilla uppehåll.. Efter att jag lämnade min bloggkarriär för ett... liv.. typ.. (och till er tröga: SARKASM)

Och i detta liv vart jag datalös.. Och bloggen blev liksom liggande.. För sig själv.. I mosskogen.. Glömd..
Tills jag idag vart påmind. Tills någon bad mig, bönade, bugade, kräääääävde ett inlägg.. (det är så jag minns det) Och då vart jag påmind om att jag lämnade ju bara min blogg i intet. Så nu är jag här igen. Andas ut. Hon är tillbaka. Hon som helt plötsligt börjar tala om sig själv i tredje person och som ibland får "milda" episoder av storhetsvansinne i sin egen blogg, ja, just det, hon. Hon är tillbaka.

På alla sätt egentligen. Jag sitter nu i Beautytown. En liten snabbvisit. Det känns så konstigt. Allt är så annorlunda här nu. Nu SER man liksom allt. Det känns som att allt har andra färger till och med. I Stockholm är gräsmattan grön men här är den liksom GRÖN. Och här finns det mygg. Ungefär en miljon på varje invånare. Jag mötte min kära Combolina nyss. Vi tog en skogspromenad och bjöd ut oss själva och vårt unga blod till mygghövdingarna. De tog emot och lämnade feta bultande sugmärken som tack. Oj, det där lät nästan perverst! Opps... hehehhe...
På vägen hem såg jag en skruttig borde-egentligen-skrotas-bil med rattlås. Som förmodligen kostade mer än vad bilen var värd. När jag såg den fick jag en Fagersta-känsla. In the hood liksom. 8)
Fagersta - där skitbilar har rattlås.
Ungefär lika bra som Här får du livstid. Om katten själv får välja förstås.

Fattar ni? Nej, tänkte väl det.

Enough.

People (pipbleu) it's time to sleep..

Nightie!