onsdag 29 juli 2009

Hälsokur

Jag har dötid framför datorn. Och jag spenderar den på youtube. Som har ALLT! Men det visste ni förmodligen. Jag har garvat så jag har magkramp. Men det är ju nyttigt, man lever längre och allt sånt ju.

Så vad lär vi oss av dagens inlägg? Att dötid kanske ger livstid. *hemlig hjärntvättning startar här*

Så nu kan jag med gott samvete förlänga mitt liv i några minuter till. Sounds great, huh?

söndag 26 juli 2009

Bara för att..

Var på sammis idag. Sista dagen. Helt otroligt. Grät lite gjorde jag med. När jag tänkte på mig och på andra. Och det finns ju någon jag väntar på. Som kommer komma tillbaka :)

Jag har varit ovanligt seg i bollen idag. Om ni redan nu tänkte tanken att lämna en kommentar som: Emma, det var väl inget ovanligt? så ha ha ha.. fy vilken brist på fantasi ni har i så fall :P

Iaf, mormor och morfar är på besök och då kan man inte vara långsam i huvudet för att hänga med. Jag blir jämt lite fascinerad när jag ser hur mamma och mormor är med varandra. Inom loppet av tio minuter har de hunnit avverkat jordens världsproblem, diskuterat senaste modetrenderna, jämfört dem mot förr, kommit in på gamla bekanta och deras liv samt utbytt recept. Som sagt, detta är bara ett utdrag utdrag ur en lång konversation där allt behandlas i detalj samt kompletteras med egna erfarenheter och referenser. Vi övriga långsamma i min familj som har svårt att hinna med har ett ord för vad det här är. SvenssonSyndromet. Min kära mor var ju en Svensson som ungmö. Och när hon gör något som liknar mormor eller som bara är så typiskt svenskt som det kan bli brukar någon oftast bara kort kommentera att det var en "typisk Svensson grej"

Men min mamma och mormor har en reaktion på våran konversation om SvenssonSyndromet, nämligen Allergi.

Men är det inte så familj är? Jag säger att min tvillingbroder ser ut som en mammas pojke, han säger att jag har en störning med mina underliga beteenden och tillsammans mobbar vi vår andra bror som i milda ordalag kan vara väldigt, lat. Vår mamma är en Svensson och vår pappa är den som förmodligen kan kallas överreligiös eftersom han ser mycket ting som heliga, t.ex. Fredagkvällar, Formel 1, den obligatoriska helgwhiskyn samt sin egna skapade Stereoanläggning.
Men vet ni? Det skulle bara vara konstigt om det var på något annat sätt.

Familjer är bäst när dem är alldeles alldeles operfekta. Precis som min egen!

lördag 25 juli 2009

Professional haircare - for you

Ni vet hur det är. Man ser sig i spegeln varje dag. Och bara för kul så vill man göra något nytt. (förutom att se hur många finnar som är klämmogna.) Så är det för mig. Man tröttnar ganska lätt liksom. Jag skulle gärna vilja klippa mig mycket kortare än vad jag har nu. Men.... 1) jag passar förmodligen inte i det. 2) jag är för feg 3) att klippa av så mycket som jag vill skulle kunna jämföras vid att klippa av sig lilltån. För även om jag 49% av tiden avskyr mitt hår så kan det inte jämföras med dem 51% av kärlek jag har till mitt hår..

Så, hur löste Emma dilemmat? Hon rakade skallen. *dramatisk musik*
Okej, nej. Men jag bestämde mig för att färg håret till mörkbrunt igen eftersom det hade blivit lite solblekt. Valde en fin brun nyans. Färgade med permanent färg såklart och håret vart svart. Nån mer än jag som reagerar? SVART! Som i den svarta katten man blir hispig över om den korsar vägen! Och nu efter klaganden, suckanden och gnällanden har jag accepterat det hela. Jag, Emma har svart hår. (eller mörkmörkmörkmörkbrunt som en del hellre vill kalla det) Men nu har jag ju testat det också även om jag aldrig trodde att jag skulle se den dagen.
Jag har också fått mina glasögon. Så jag är nu en svarthårig tjej med glasögon. Det ni!
Men om man använder hårfärg från ett märke som kallar sig Schwartzkopf så kan man väl inte klaga,jag menar egentligen?
Innan

Today:
---


---


Jag ska putsa min spegel.
Jag ska också börja ha med min kamera lite mer så jag kan lägga ut bilder på mer saker än mig. :P

Nej, nu ska jag utilut.

Puss på er. Jag saknar en hel hög av er!
Avslutar med en bild på mig och Joel som tvillingar som vi fick glasögon på samma dag. Jag med sämre syn på högra ögat och Joel med sämre syn på vänster. Vi delar lika vi. Är inte det syskonkärlek vet jag inte vad....



söndag 12 juli 2009

För vi är lika mogna som gröna Bananer..

Well, well...

Traditioner. traditioner..
Jag och min trogna följeslagare skulle göra en traditionsenlig tårta lite lagom spontant igår. Vi gör alltid en någon gång under året. Kidcake, Barntårta, Svulltårta - våra kära tårtor har liksom kära barn många namn. Under bakets gång som mer är: sära-på-de-tre-KÖPTA-övertorra-bottnarna-och-smörja-kladd-emellan, så pratade vi om hur länge vi känt varandra och vad vi skulle göra om vi hamnade på ett ålderdomshem tillsammans om ca 68 år eller nåt sånt. Otroligt roligt samtal om man var där men det var ni ju inte. Anyway, mitt i denna konversation så gjorde jag en fin anmärkning om att Sara den Rara inte skulle vispa grädden sådär gulhårt som hon alltid lyckas med. Resultat: Halvrinnig grädde. Och när tårtan skulle dekoreras anmärkte hon att jag inte skulle göra ringdekoreringar. Resultat? Pricka tårtan med godiset en halvmeter ifrån. Vackert. Och tårtan var? Inte god. Åt man? Ja. Men? Den var inte god.
Men någon annan skulle ju bara våga klaga på våra tårtor.

Vi var redan halvt höga när vi gjorde tårtan. Sedan fick vi Sugarrush. Och tävlade i vem som kunde prata på inandning längs. Den som pratade på utandning först förlorade. Tävlingen varade i 1 ½ timme. Där satt vi, höll oss för magen för vi var mätta och pratade skit och rövarhistorier med överhes röst, hosta, vart torra i halsen och spotta slem. Hade vi suttit i varsin rullator hade det varit precis som.... på ett ålderdomshem.. Och ingen vann förresten..




---------------

Tårtan heter (hette?) "Lyckligt Kaos". Hade vi hetat Picasso hade vi blivit beundrade och kommit undan med det...

(Till anonym: nu fick jag EmmaBanan på huvudet XD)

torsdag 9 juli 2009

Transformers

Jag har sett en film. Som folk har tjatat om. Och pratat om. Och drygat om. Och dem hade rätt i sitt tjat. Transformers var bra. Trots att jag hatar såna filmer egentligen. Och bara det är väl ett tokigt bra betyg? Inte sant?

Nu vill jag se tvåan.