torsdag 27 januari 2011

Äppel Päppel Pirum Parum

Läste precis en artikel om att man inte ska äta mat sent på kvällen.
Det var inte förrän jag började läsa den som jag insåg att jag var hungrig. Det kändes långt till frukost. Som på beställning kurrade min mage till. "Feed me."Så nu sitter jag här med ett äpple. Who cares?

Jag hade köpt två äpplen. Jag brukar käka frukt på jobbet. Och nu när jag skulle hämta ett så insåg jag att det ena äpplet var mycket finare än det andra. Så då stod jag och funderade på om jag ville ta det nu eller göra framtida Emma en tjänst. Ett riktigt Emma-dilemma. Morgondagens Emma ja, som sitter på jobbet och försöker att inte titta på klockan eftersom tiden går så sakta. Det vart det fula äpplet nu. Framtida Emma är nog tacksam imorgon om hon minns dagens uppoffring.

(för att förtydliga: jag älskar inte mitt namn så mycket att jag vill använda det hela tiden. Jag tycker bara om att tala om mig själv i tredje person precis som alla andra viktiga människor ;) )

Är inte det här kul? Att få veta vad jag tänker?

Idag på mötet så associerade jag vilt och började helt plötsligt tänka på en grej jag avskyr! Jag kan inte komma ihåg att någon faktiskt har gjort detta men bara tanken på att nån ska gnugga en handduk mot framtänderna får mig att rysa av obehag! Känslan av torra tänder och ljudet som blir av gnuggandet? Usch! Och den tanken leder ALLTID till att jag tänker på bomull som dras isär. Och det är seriöst det värsta ljudet som finns på denna jord!

Jag kan helt plötsligt börja tänka på det där. Och efter tänker jag alltid att det är så störda tankar. Men såna har väl alla mer eller mindre?

Säg bara ja så kan vi alla fortsätta leka normala nu.

Pussågonatt

tisdag 25 januari 2011

Livsomvändande

Det känns som att jag måste varna för utropstecken redan nu..

Känslorna har flödat idag!
Det känns som att jag upplevt varenda känsla på skalan.
Uttråkad/stressad på jobbet. Glad med Vanesa och Charlie i stan. Lite sorgsen, eftertänksam och sen glad igen med Doris i telefon.
Men detta var inget i jämförelse mot mina känslor nu på kvällskvisten. (no offense my friends :P )

Jag har aldrig i mitt liv (!) varit med om någonting så äckligt men samtidigt så fascinerande på samma gång som det jag varit med om ikväll. Jag lovar! Och jag har varit med om en del.
Vi har haft stopp i vårat handfat länge. Alldeles för länge. Och efter att försökt lösa det hela praktiskt (genom att helt enkelt få någon annan att göra det!) så insåg jag att det var dags att ta tag i det själv. Så ett par gula gummihandskar senare över mina relativt nymålade naglar satt jag på klinkergolvet med far min på speed-dial. Instruktionerna var basically: "Skruva isär och rengör skiten."

Skruvade av en del av rören och ägg-avlopps-doften som direkt infann sig gjorde mig nästan hög! Och ner med ett "skvatt"-ljud föll både det ena och det andra. Jag satt där och grävde ur alla fynd medan jag svalde mina kväljningar och högt och tydligt mantrade: "Usch, usch, usch, usch, usch, usch."
Det jag drog ut såg ut som döda halvt förmultnade råttor! Tre, fyra fullvuxna, döda råttor. Med svans och allt! Och samtidigt som jag nästan spyr så känner jag mig tvungen att stanna upp och inspektera lite. Det är ju så fantastiskt äckligt att det inte riktigt går att förstå! Så när man väl får möjlighet så måste man ta vara på tillfället att titta ordentligt. Illamåendet får helt enkelt vika hän för nyfikenheten! Förstå bakterierna som jag höll i klumpar i min handskklädda hand! CSI-labbet nästa!

Jag har tidigare varit naiv. Jag vet att en del hår kan fastna i rör och sånt men snälla! Det här var absurt! Och slime-liknande klumpar bestående av jag vet inte vad. Har andra människor alltid rengjort det och jag har i all ovisshet bara tagit för givet att allt flyter på som det ska? (hehehhe, fick till det där)

Och när jag väl skruvat isär allt så satte perfektionisten igång och det användes t.o.m en tandborste för att rengöras ordentligt. Inget slarv här inte. Min farfar skulle varit så stolt! Känt släktskapet i hans lilla blodpump!
Fick ihop rören igen och allt funkade prima.

Känslan av vad jag åstadkommit och presterat! I'm totally awesome! Jag är en hantverkare! En rörmokare! I can do anything!

Jag vet inte. Det här är kanske en syssla man borde vara bekant med i min ålder. Men just let me have my moment. Why?

Cause' I'm awesome!


måndag 24 januari 2011

We stopped checking for monsters under our bed because we realized they were inside us

Ladies and Gentlemen,
We are gathered here today to celebrate..

Okej nej, det är vi inte men jag tyckte det kunde vara ett annorlunda sätt att inleda ett inlägg. Funny huh? No? Moving on...

Jag ville bara berätta att det är något lurt i görningen. Jag var fundersam första gången det hände. Men nu när det har hänt en andra gång är jag sjukligt misstänksam. Något i systemet eller universum har rubbats. Something is seriously wrong!
Jag har nu två gånger på raken lyckats para ihop fler än 9 par av mina strumpor när jag har tvättat. 9 par! Alltså 18 enskilda strumpor som har enats efter separation och svåra hinder för att till slut hittat tillbaka till varann! :O
Sånt händer inte!
Så min fråga nu: Vart är den omtalade strumptjuven? Som alltid försatte mig i situationer när jag var liten där jag var tvungen att förklara för mamma varför det bara fanns en strumpa av alla mina par i tvätten? Och detta hände inte en gång utan varje gång det var tvättdag. Vart är han?

Semester?
Pensionerad?

Jag klagar inte, blir bara lite fundersam på vad som skall komma härnäst? Perfekta hårdagar och nycklar som aldrig slarvas bort?

Just det! På väg från tvättstugan gick jag förbi en parkerad låst cykel där någon glömt att slå av cykellyset. Så jag gick dit och stängde av det när någon öppnade ett fönster och skrek åt mig att "ge f*n i hans cykel".
Ja, varsågod! Dina batterier håller nu lite längre.
Och om du måste veta så skulle jag snott den olåsta kärringhondan bredvid istället för snobbcykeln med alldeles för många växlar om jag nu skulle få för mig att ta en cykel. Mer retro you know..

Man är en sådan god förstådd granne...

onsdag 19 januari 2011

Sunny days, lick my soul. Lick it free.

Jag har inte bloggat för att jag är på så konstigt humör och tänker på allt som man inte borde tänka på och undviker att tänka på det jag borde tänka på. Makes sense? No. Det är därför jag inte bloggat. För om jag skulle bloggat skulle det bara bli en enda lång ordspya. Och ingen gillar spyor!
Men min mor ville att jag skulle blogga om att jag kokat lingonsylt i helgen. Och jag känner för att vara en god dotter idag. Så. Vet ni?
Jag kokade lingonsylt för första gången i helgen. Lingon som i: Vaccinium vitis-idaea.
Så nu har pappa något att ha på sin Havregrynsgröt. Havre som i: Avena sativa.
Traditionen kan nu gå vidare. Mor har lärt dotter att koka sylt. Livets cirkel är sluten.

Till mer seriösa ämnen.
Jag har aldrig under hela mitt liv saknat solen som jag gör nu. Som jag har gjort den här vintern. Idag när jag satt på jobbet så såg jag den lysa genom fönstret. Jag hamnade en kort sekund i trans. Och sedan in the depths of despair som Anne of Green Gables säger. Det kändes som att jag var en som varit utan vatten i flera dygn och nu fick se någon annan dricka. Som att jag var ett djur i bur och fick se de andra djuren springa fritt. Tänk er misären! För där satt jag, inne i hörnet på kontoret, vid mitt skrivbord med suktande blick mot friheten medan solen under någon välsignad timme spred sitt sken och värmde världen utanför. Men jag var tvungen att jobba och fick sedan gå hem i mörker. (jag orkar inte tänka det jag egentligen känner)
Hitta en billig utomlandsresa! Someone!

Just nu städar jag medan jag lyssnar på Patti Page som svartvit-filmsaktigt sjunger: You Always Hurt The One You Love.
Fast den går mer: You aaaaaaaaalways huuurt, the ooooooone you loooooove~
Allting känns lyxigare om man får en old Hollywood-känsla till det. Even cleaning. You should try it for yourself. Fast särskilt effektiv blir man dock inte.

Jag har ett annat problem. Jag kan inte göra bra listor på Spotify längre! Jag kan inte heller matcha musik med mitt humör! Det har aldrig varit ett problem. ALDRIG! Jag har alltid kunnat det. Men den senaste veckan är allt bara fel! Det får mig att ifrågasätta allt. Vem är jag? Vad är syftet med mitt liv? :O WHY IS THIS HAPPENING?!

(Bild från somewhere on Google.)

Kaninen dök upp på en sida jag var inne på. Jag tar åt mig och slutar skriva nu.
Mer random inlägg får man leta efter.

tisdag 4 januari 2011

My pain, Your thrill

Jag är en ganska logisk människa. Och jag ser samma sak som er på denna bild:



Ett klädberg.

Efter en halvtimmes grävande, halvt drunknande i detta hav konstaterade jag fortfarande att jag inte hade några kläder att ha på mig.

Jag kan inte se något eftersom alla kläder är överallt. Men jag har fortfarande inga kläder att ha på mig. Det är inget fel på dem. Nej, nej, Allt passar. Men av någon oförklarlig anledning kan jag inte ha det på mig. Allt är bara fel!

Logik.

Jag tror dock att man måste vara kvinna för att förstå detta. Kvinna, som i den varelsen som tycker dagen blir förstörd om håret blir sabbat av regnet, som hellre frivilligt bär obekväma skor som skaver sönder och förlamar fötterna för att de är snygga och som hellre lägger pengar på nya kläder än mat.
Ja, den logiska sorten skulle säkert förstå dagens dilemma.

måndag 3 januari 2011

Before I let you down again

Min mobil är på lagning. Det var ju bara ett halvår sedan jag tappade den i backen. Kände att det kanske började bli dags. Jag är verkligen bäst på att ta tag i saker. Men jag menar, batteri till TV-dosan OCH mobilen ordnat inom loppet av två veckor? Det är nästan stort! Och ja, jag tänker leva på dessa argument i ett halvår ifall någon gnäller på min ineffektivitet.

Istället för min HTC har jag nu denna:




Tack för lånet Thomas Edison!
Okej, nej men känns som att jag gått i alla fall ett decennium bakåt i utvecklingen. Jag satt på bussen och tänkte på vad min HTC har som inte den här har. (Allt) men bl.a: Spotify, Kamera och konstant tillgång till Internet. Lite grinig för att jag kommer vara musiklös i några veckor så knappade jag runt på stenålderstelefonen och kom in i spelmappen. Och där fanns det! Det som var en stor del av mitt och alla andra barns liv i början på 2000-talet. SNAKE! Det perfekta mobilspelet! Som jag inte spelat på minst 5 år!
Och när jag nu upptäckte det kom alla andra minnen forsande tillbaka.
Förut bedömde man inte en mobil efter dess pris och modell utan efter vilka spel den hade, vilken färg på displayen och vilka polyfoniska ringsignaler som ingick. Man impade på kompisar genom att ladda hem coola bakgrunder och ringsignaler till sin dyrbara ägodel. Det var ju inte som att man använde den till att ringa och sms, för pengarna på kontantkortet var alltid slut. Men det spelade ingen roll. För även om pengarna var slut och om kompisen hade en coolare ringsignal så hade man alltid Snake. Always and Forever! Rain or Shine! Snake var alltid där! Och även om man aldrig slog High Scoret som brorsan satt på ens mobil så var det ändå timmar av underhållning..

Ahh, childhood! *suckar nostalgiskt*

Min HTC må ha mycket, men den har inte det spelet.
Så även om jag saknar den så är det en liten tröst i vintermörkret att jag och Snake har blivit återförenade igen. ♥

lördag 1 januari 2011

2-0-1-1

Idag har jag:

*Käkat sjukt god mat
*Käkat massa godis
*Inte rört mig en meter mer än nödvändigt
*Bara glott på datorn

Summa summarum: Käkat massa skit utan att röra en fena.

Ja, så har jag spenderat årets första dygn. Och allt har jag gjort medan jag läst om människors nyårslöften om kost och motion. Sundhet, hälsa och träning.
Vadå motsägelsefullt? :P

Inte alls långt efter tolvslaget så började det göra ont i ögat. Jag, Emma, har fått min livs första vagel. Jag är halvt äcklad, halvt fascinerad. Och lite stolt på ett sätt som icke går att förklara. Googlade det och hittade ord som: inflammerad, kan brista, svullnad och skrumpna. Så dramatiskt spännande! 8)

Om jag nu skulle vara en sådan som tror på tecken så känns det som att det skulle vara ett ganska dåligt sådant att jag får det årets första dygn. Sjukt dåligt faktiskt om jag tänker efter...
Hehe.. men jag tror ju inte på sådant krams så det är lugnt! Lungan vettu!

Jaja, nu är första januari 2011 snart slut. Sick!

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att lägga upp superäckliga bilder på vaglar som jag googlat upp för att äckla den som läser det här, men jag hittade inga tillräckligt dramatiska bilder. (Om det inte får er att tappa matlusten i tre dagar är det ingen idé) Däremot så kom bilder upp på Quasimodo och ET. Ehm... ja.. Jag brukar försöka ha ett öppet sinne men jag kan verkligen inte se hur de liknar vaglar. Inte verkade de haft problem med det heller. Men ja, Quasimodo hade puckelrygg och kämpade med sina kärleksproblem medan ET var konstant upptagen med att försöka ringa hem så de såg kanske vaglar som vardagspetitesser.

Men vad vet jag?
Nu ska jag och min vagel gå och bara vara. (HAHAHA kakpoäng till den som fattar det roliga!)