onsdag 26 augusti 2009

Nu går tåget

Kolla kolla kolla! 19:nde inlägget under samma månad. Det tar sig.

Men nu drar jag till AL i huvudstaden.

Slaskiga pussar till dem som vi ha't!



tisdag 25 augusti 2009

Pappa&Jag

Jag har blivit mycket bättre på att använda kameran. Jag tar iaf minst tre kort per dag. (Oh la la)
Här är jag så sjukt fokuserad på att få med pappa på bilden att jag inte ens märker när jag tar bilden. Och vad pappa tycket om mitt fotande är ganska tydligt.

Men den är ganska rolig. Tänk om jag var sådär kort. Tänk om pappa hade sådana där ögon. Tänk om jag hade något vettigt för mig istället för att sitta här?
Nej, jag ska sova på riktigt nu.

Puss och Smack!

Sa nån mentalsjukhus?

Snälla, låt mig hitta ett jobb där jag faktiskt kan tänka på det jag gör och inte ALLT annat..

Idag på mitt jobb så gick det förbi en snubbe tre gånger på samma ställe. Och han hade egentligen ingen avsikt med att stampa fram och tillbaka i korridoren på det där sättet. Det störde mig. Sen på lunchen åkte det förbi en grön bil flera gånger upp och ner för samma gata. Och det var då det slog mig. Mannen bakom "The Truman Show" måste vart en riktigt megasadistisk typ. För det är helt uppenbart, jag är med i en sån serie, alla i mitt liv är skådisar, och filmen "The Truman Show" som egentligen är baserad på hur de gör med mig skapades enbart för att psyka mig. Men... jag har kommit på bluffen. Kulkul! Jag kanske inte har hittat alla små filmkameror än men det kommer..
Jag är egentligen värsta kändisen men jag vet inte om det.

Till regissörerna: Kan ni inte göra mitt liv lite mer intressant? Ställ en ponny på gräsmattan jag ska klippa imorgon eller nåt, det skulle vara en twist, inte sant?

Jag tror inte på det jag skriver... (egentligen) Jag tror inte att jag är med "The Emma Show" (bara ibland)..

Men jag håller fast vid att mannen bakom "The Truman Show" är en megasadistik typ och att den skapar men för livet om man ser den när man är 11 och oerhört lättformad. Och ja, jag talar av egna erfarenheter.

GodNatt

måndag 24 augusti 2009

Den som believar blir belönad

I could write something but it wouldn't make any sense..
*drar en lycklig suck*

Jag kommer nog somna med detta fåniga leende på läpparna..
Mios...

Sov gott - det kommer jag göra 7777

lördag 22 augusti 2009

Jag borde sova men...

AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!

Biljetter bokade till James Morrison med ingen mindre än One Republic(!!!!!) som förband den 26/11 i London!!

Tack HH, jag är dig evigt skyldig som har spejat hans hemsida eller facebook eller vad det nu var för att se när han släppte sitt spelschema.. *trugar mig djupt:P*

Jag har varit hyperhög hela dagen sedan smset: "bokat" kom. Det och shopping ihop leder till en puls på miljonslag i minuten..

Kom nyss hem, ska sova i fyra timmar och sen dra till Sthlm :)

Jag skriver om kära Varberg (som också kan kallas: Stället där alla badar näck) när jag kommer hem från Stockholmo...

Pusspuss

James Morrison, One Republic, London!! Hur i all sin dar ska jag kunna somna?!

onsdag 19 augusti 2009

Havet här kommer jag!

Klockan är 7.55 och nu tuffar jag till Varberg.

Ha det gott!

tisdag 18 augusti 2009

Dear Diary


Idag på radion så pratade de om gamla dagböcker. Man fick ringa in och läsa upp gamla texter osv. Och det var riktigt roligt att höra på. Så, jag gick hem och rotade fram mina. Jag fick min första dagbok 1997. Min gula dagbok med en båtsmanhund och rosa ram på. Låter som en dröm va?
Jag var inte så mycket för att skriva. Det var mer mysterie
t med låset på boken. Ingen kunde läsa! Och jag kanske hade världens hemligheter i den. Vilket jag lyckades få min bror storebror att tro eftersom han upptäckte att själva låset var lättöppnat med ett gem. Mina anteckningar i den var inte så avancerade. Jag skrev alltid när jag inte hade något annat att göra. Och jag ville inte ens skriva då. Men en tom dagbok gick ju inte för sig.

Efter att min bror lyckats öppnat låset ett antal gånger så vart det ändring. Jag vart bäst på att ha gömställen. Och min bror fick tillbaka. Han började också med en dagbok. Han var tre år äldre och allt han skrev i den var farligt mycket saftigare än det jag skrev om. Jag både fnissade och förvånades över hans vishet. Och jag kommer ihåg hur det kändes. Att sitta där ihopkrupen och veta att man gjorde fel. För det var ju ändå inte rätt att läsa. Men det var ju så lätt. Och så kul...
Förlåt Tobbe..

Här kommer korta utdrag ur mina dagböcker:

1/12-97
Kära dagbok!

I dag i skolan fik jag måla med magiska-penor.
(Här har jag något år senare strykit ordet penor, strykit över det och skrivit pänor istället. Är inte jag duktig)

14/1 - 98

Kära dagbok!
I dag begravde vi väldens bästa Ispelle
(Det var en jätteliten död fisk vi hittade liggandes på fotbollsplanen i skolan. Den låg på isen och den såg ut som en Pelle så jag döpte den till Ispelle. Logik på hög nivå.)

3/7-98
Kära dagbok!
Idag fick inte jag följa med till pappas jobb.

Fast jag ville det.
För att jag bästemde det.


Sen började jag skriva lite mer. Och när jag var tio har jag klargjort för min dagbok att jag ska börja skriva lite om mina känslor. Precis efter skriver jag om hur mycket jag älskar serien "Våra bästa år". Sedan kommer en lista på mina 30 favoritkaraktärer i serien. Mina känslor minsann. Imponerande.

Ett annat utdrag:
"Vanesa är en kompis till mig. Ja jag skrev rätt. Hon stavar med bara ett S. I efternamn heter dom Brezuela. "
(Stavning har aldrig varit min starka sida XD)


Sista utdraget:
(Våren 2000)

"Jag tror jag ska skriva i dej imorgon. Snart ska jag skriva, eller måla, eller rita en tatuering som jag skulle vilja ha på mig. God natt"

Min första engelska låttext är däri också. Jag var elva och låten handlade om fred. Hur texten var? Jag repeterar, jag var elva och låten handlade om fred.

Men artig var jag mot min dagbok. Jag bad ofta om ursäkt för att jag skrev så sällan. Namn fick de också. Och när jag skaffade nya dagböcker skrev jag alltid en avskedtext i de
n gamla och tackade för tiden ihop med den men "det var dags att gå vidare."

Kära nån! Vad var man för unge?

-



Nu ska jag borsta gaddarna mina. Att rita en tatuering är jag på tok för trött för ikväll :P

Natti

måndag 17 augusti 2009

Min pappa skulle döpa inlägget "Larvigt"

Jag har tokmycket saker jag skulle kunna blogga om. För jag har tänkt på massor idag. Men tiden är icke på min sida. Så därför slänger jag bara ut gårdagens picknick-bilder innan jag lägger mig.
Den picknick där vi upptäckte en fjärilslarv mitt i grillen som poppade som en knäppkorv och dunstade bort som vattenånga. Alltså dog framför våra ögon. Ja, den picknicken. Och den larven. Vi spred dess aska i sjön. Och jag är fortfarande i chocktilstånd. *Pooooooff* Bara sådär....

GoDnAtT


-----
-----




söndag 16 augusti 2009

Extrainlägg

Jag har tjatat om mitt hår.. Och jag ska fortsätta.
Men jag vill ha åsikter.. Please? *hundögon*

Och ja, min hud är skit just nu. Men.. Kort eller långt?
--Eller---

Som en dröm i Finland.. Eller nåt..

Nu har tiden flugit igen....
Efter mycket om och men och tjat och tjafs så träffades jag och mulåsnorna i Looomas lägenhet.
Och hade slappmys med god mat och sjuka samtal. ~Lovely~



Musiken som spelades var: Snusk-RnB, Japansk pop, Finsk tango (öronmsshandel), Spanska ballader och mitt i allt dök någon svensk raplåt upp.

Men kära Ali bara pratar om vilken "känsla" det är i finska låtar. Och att dem kan få fram sitt budskap med bara några få ord. Well... Här är en låt. Som dem gjorde på finska fört och sen översatte till Engelska. Kolla dansarna. Koreografen gjorde något helt banbrytande i och med detta uppträdande.*LIE* Och jag börjar asgarva bara jag tänker på det.Jag får lust att klä mig i gympadräkt och svida ut på dansgolvet. Kolla in den. Skratt garanteras.


Ali, du undrar varför jag mobbar finnar. Lilla gumman. They brought it on themselves.

onsdag 12 augusti 2009

Bloggtorka

Idag har jag storstädat!

Och.... hittat 6 tuggummipaket, 7 hårsnoddar och 4 pennor.
Och?, tänker du kanske.
Men du förstår, idag insåg jag att mitt tuggummmiberoende är ett faktum.

Jag insåg en grej till.
Varken pennorna eller hårsnoddarna är mina. De kommer från någonstans. Och sen har de bara liksom blivit kvar här. Ungefär som allt annat som jag lånar. Grejen är, min mening är bara att låna men sedan kommer saker inte tillbaka. Om man inte påminner mig konstant.

Nu i stunden kom jag på en sak...
Doris, påminn mig ska du få tillbaka din brors bok... *ler lite skamset och generat*

Jag är en... oskyldigt skyldig tjuv tror jag.

Gonatt

tisdag 11 augusti 2009

Nedräkning

Planer, planer, planer!

Om fyra veckor händer massa nytt..

Nedräkningen kan börja.. :)

söndag 9 augusti 2009

Höns, Jöns och hans son

Ibland är svenskar roliga.
Riktiga Jönssar faktiskt.. :Ö


Jag har ÄNTLIGEN Spotify! Sist i världen. Och när jag sökte på låtar så hade de inte det jag ville lyssna på. Så nu kan vi alla applådera lite för Spotify. Ihop med händerna nu. Kom igen!
Ge mig S som i Spotify eller S som i suger. *Yeeeeeeei*

Nej, så dåligt var det inte. Egentligen.

Nu ska jag ta en kvällspromenad i det mörka. Klockan är nio och det är mörkt. Vintern är påväg......
Men nåde världen om det inte är fint när jag ska till Varberg och havet!

Peace out eller nåt.

lördag 8 augusti 2009

Franska clowner smuttar smoothie

Startade denna ljuvliga dag med Smoothie a la Al och annat gott ute i det gröna.
Sedan flöt dagen på med Spa-spa, ansiktsmasker, franska clowner och någon konstig kyckligbit. Kom gärna med förslag på vad det kan vara för vi har ingen aning men det såg inte apitretande ut. No no.







Yummie...

torsdag 6 augusti 2009

Like fire inside of me... Yiha

God Kväll

En del vet att jag har haft problem med tandköttet ett par dagar. Har varit lite inflammerad. *gnäll gnäll gnäll* Och en del av er har påstått att det är för att jag borstar tänderna så ofta som jag har haft detta problem.
Well well, detta inlägg är till er.. (Mo...ha...ha)

Nämnde igår att jag mådde illa. Somnade direkt. Sov i ett sträck. Gick upp. Promenerade till jobbet. *med min senaste låtförälskelse i öronen*
Stämplade in klockan 7.53. Stämplade ut 8.41.
Något som inte stämmer.
Jag mådde fortfarande illa och kände mig galet trött när jag vaknade men gick till jobbet ändå. Det försvinner tänkte jag. När jag kommit fram och börjat jobba gjorde det ännu mer ont i munnen och jag trodde jag skulle spy.
Gick och sa till att jag skulle hem och uppsöka tandläkaren. Tackade för kommentaren att jag såg helkonstig ut.
Sen hände dagens roliga.
Jag hade precis kommit ut och ringt hem för att berätta att jag går till min brors lägenhet för att vila när jag tappade luften. Kunde knappt andas. Vågade inte sätta mig ner för då var jag säker på att jag skulle svimma. Jag orkade knappt hålla i telefonen. Jag kunde inte ens prata ordentligt. Blev livrädd. Gjorde mamma rädd. Avslutade samtalet. Började gråta. (helsjukt) Jag trodde jag skulle dö där och då. Kom till min brors lägenhet. Låg i sängen. Fick akuttid till akupunktur.

Och enligt kinesisk medicinsk lära så har jag "eld i magens meridian" Det låter flashigt, eller hur?
Hon berättade att jag fått ett virus som satt sig i magen och eftersom jag redan är känslig där så vart det mycket värre än vad det skulle blivit annars. Efter behandlingen fick jag en order: Bedrest.

Och här sitter jag nu. Jag ska vara bra tills imorgon nästan lovade hon. Man får det fort och det försvinner fort. Så imorgon jobbar jag som vanligt.
Och förhoppningsvis är det detta jag har haft som äntligen brytit ut och kan försvinna nu. I believe 7777

Jag mår bättre redan nu. Har sovit och glott på datorn mest hela dagen. Och gått i stickad tjocktröja och täcke. Ute är det 29 grader. Lite komiskt det med.

Men jaja kom till sak, vad sjutton har det här med tandont att göra?
Joho, nu ni! Alla symptom hör ihop med detta virus. T.o.m tandont. Förklarade min lilla Doktor. Det var tack vare viruset och INTE pga av hur jag borstar tänderna som jag hade ont.

Så, ni...hade.....FEL! *hmpf!*

Sjukt tråkigt blogginlägg men rätt ska vara rätt. Och ja, det hade ju inte ni iaf.
Mohahaha

(och ja, med tanke på hur dryg jag kan vara när jag är sjuk kanske jag förtjänade detta t.o.m. :P)

onsdag 5 augusti 2009

Sjung för mig John Blund

Jag hade faktiskt ett ordentligt genomtänkt blogginlägg på gång. Vilket skulle vart lite otroligt. Det hade en poäng och allting. Men jag började må jätteilla. Det gör jag fortfarande. Usch. Inlägget kommer imorgon. Om det fortfarande känns aktuellt.

Barnprogrammen är slut.
Emma ska sova.

Gonatt

AL är söt <3

tisdag 4 augusti 2009

They suck. Like totally.

Jag var uppe bisarrt länge igår natt för jag tänkte: Äh, jag har ändå inget att göra imorgon. Och jag låg i sängen längre än vanligt imorse för jag tänkte: Äh, jag har ändå ingen tid att passa.
Och?
Så ringde de och bad mig jobba.
Jag överlevde dock.
Jag sitter ju här iaf.
Jag jobbar imorgon med. Vilket betyder att jag borde inte bara lagt mig utan också somnat för sisådär en halvtimme sen. Vi märker ju alla hur bra den planen går.

Changing topic. As usual.

Vet ni hur det är att vara populär? Sådär överdrivet populär så att alla verkligen alla bara vill ha en bit av dig? Jag vet hur det är. Om myggor hade väggar med idolbilder skulle dem vara fulla med bilder på mig. Blodsugande kryp älskar mitt blod! Myggor, fästingar you name it, they want me. Eller ja, mitt blod iaf. Vilket är just varför jag sitter och kliar sönder mig själv just nu. Det värsta som finns är när man ligger i halvdvala och ligger skönt och så hör man: Bzzzzz bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.. (Internskämt till Sara: Hahhaa jag vet vad du tänkte påXD)
För det första HATAR man ljudet. För det andra: när det blir tyst är det för att den sitter och suger någonstans på din kropp!!

Ångest.

Nej usch! Hata mygg! Sen att de ska vara såna finsmakare kanske man bara måste acceptera. Och sen kanske det är tur att något som vampyrer inte finns på riktigt...

Jag är varm. Och sönderbiten. Gonatt

måndag 3 augusti 2009

Smile and wave, boys. Just smile and wave..


Jag sitter och kollar på film och kom plötsligt på att jag måste blogga idag. Och det var ju kul eftersom jag inte har någonting att blogga om.

Eller jo, jag har kommit på en grej som är bra med Bilddagboken. Jag upptäckte att jag tog kort mycket oftare förut. Eftersom jag ville lägga upp bilder på bilddagboken. Och det är jättekul när jag kollar på mina gamla bilder. Så, jag ska ha med min kamera oftare. Bestämde jag.

Och dagens bild blir en praktbild. Skulle kunna vara omslag till en bok, möjligtvis en självbiografi skriven av en tjej som varit med om något tragiskt under sin ungdom. Det är ju inte alls så att den bara blev tagen när Sara satt på sin trapp och kände sig osminkad, varm och väldigt inte på topp.



Nightie night!

söndag 2 augusti 2009

Förresten...

Jag utmanar mig själv att från och med nu blogga varje dag..
Good Luck Emma!

Meaning: Skit kommer förmodligen att kunna läsas varje dag.

*tänk er jubel i bakgrunden nu*

Ge mitt ett S som i Städa

Jag vet nåt som inte ni vet.. *flinar förnöjt*
Det är något som ni skulle vilja veta..
Som ni gärna skulle vilja veta.
Men....
Det får ni inte.
Na na nana na na....

Changing topic.
Jag sitter i mitt überstökiga rum. Jag får ångest av stökiga rum. Inte så mycket av andras. Men mitt rum. Det är så svårt att göra något ordentligt när man sitter i kaos. Och när man vet att kaoset bara tar 10 minuter att få ordning på. Varför kan man inte bli en sån där "renlig" typ av sig? Som efter att ha använt smink stoppar tillbaka det i sminkväskan istället för att lägga det utanför? Eller som viker ihop nytvättade kläder direkt och lägger det i prydliga högar i garderoben?
När jag var liten trodde jag att det var en sak som skulle komma med åldern. Att en dag så skulle det säga "Swosh" och sen blev ens rum aldrig stökigt igen. För man skulle bara ha den förmågan som vuxen. Att inte stöka ner. Ungefär lika som att man skulle veta allt eller att man aldrig skulle spilla på sina kläder. Förmågor som skulle komma med åldern liksom.
Min farmor brukade kommentera det när jag var mindre.
- Men Emma! Att ditt rum är såhär stökigt! Och du är tjej! Andra tjejer är inte såhär. På min tid skulle man fått sig en hörvel om det sett ut såhär . Var sak har sin plats Emma!

Okej, mina Barbiedockor och bokmärken är nu utbytta till plattänger, kläder och skor men annars har det inte hänt ett skit på den fronten. 20 år och fortfarande behövs rummet städas var tredje dag. Kanske inte så mycket men ändå. Och det är det som är det jobbiga. Att jag blir galen av röran egentligen. Det är inte lätt att vara perfektionist instängd i en slarvmajas kropp. Sanna mina ord.
Men om man tänker logiskt, om jag nu totalt lät min perfektionistiska sida komma fram och jag höll ordning på allt, vad skulle jag då göra med all den tiden som blir över? Med all den tid som dagligen går åt till att leta efter saker och städa upp efter mig överallt? Just det Farmor! Det kanske är min lilla hobby egentligen. Att stöka ner, bli galen och städa upp?
Jag skriver skit nu för mitt rum ser skit ut. Jag blir knäpp!
Jag ska gå och städa. *drar mig själv från sängen*

Btw, hemligheten... är tokbra. *tänk er drygleende nu*