The beginning

Tadaa!
Emma har nu efter lång tids övervägande och efter lite pushande från vännen Sara bestämt sig för att starta blogg. Målet med bloggen är helt klar redan. Syftet är att den ska ta så mycket tid ifrån viktigare saker som möjligt, och det lär inte bli så svårt. ^^, Jag kommer väl bara babbla på i den här antar jag och om du som läser det här känner mig och har en ganska bra bild av mig är det kanske bra om du slutar läsa nu. Hehe jag har en förmåga att överraska människor.
Eftersom det är måndag nu så tyckte jag att det var en bra dag att börja blogga på men nu slutar jag göra en dryg inledning. Här kommer min otroligt händelserika dag:

Vaknade och gick upp till jobbet som vanligt. Inget konstigt med det. Det konstiga hände precis när dörren slagit igen efter mig på jobbet. Jag var där 6.00, personalen kommer kl 6.45. Det finns en dörr som alltid är stängd om ingen är där. Man öppnar den när man kommer och idag var den öppen. Det är fortfarande inget konstigt med det. Det konstiga var att ALLA lampor var släckta så det var jättemörkt därinne. När jag fortfarande står och ser förvirrad ut hör jag ljud längst bort i korridoren. Jag kommer ihåg att mamma berättade att det nyss varit inbrott i en butik som ligger nära. Jag tänkte att det är en ganska lång korridor så om jag slår på strömbrytaren så måste "de" bli rädda och jag hinner gömma mig i städrummet om de skulle komma springande. Sagt och gjort. Jag slog på strömbrytaren och gick in i städrummet där jag stod tyst som en mus. Det finns de som tänker logiskt det första de gör när de är med om sådana här situationer. Det finns de som gör det och så finns det ju jag. Jag tänker logiskt men efter tre minuter gör jag det. Det betyder att jag tänker ologiskt i 180 sekunder. Det är många ologiska tankar och jag såg mig själv vara gisslan, eller helt enkelt bli dödad på fläcken. Jag såg mig själv springa genom hela butiken för att låsa in mig på ett ställe som man måste ha nyckel till. Vad som än skulle hända så var jag beredd. Det vara bara det att det hela tiden var någonting mer som inte stämde... Någonting jag hört. Efter de där tre minuterna kom jag på det. Vad skulle "tjuven/kidnapparen/mördaren" göra i fikarummet, i besticklådan? Jag må vara ologisk men jag hade faktiskt högre tankar om denna person än att jag trodde att han skulle ta en tesked som vapen.. Så efter hehe.. en del lite mer logiska tankar började jag med mitt jobb. Det visade sig sedan att det var en ny kille som missuppfattat tiden och som inte visste vart man tände hade bestämt sig för att ta en macke i sin väntan på någon som visste. Hehe.. men erkänn att det hade varit mer spännande om jag fått låst in mig på något säkert ställe och fått vart lite livrädd istället?:P Nu vill jag dock inte att det ska ske någon gång men iaf...:)

När jag började städa kom jag fram till godishyllorna som jag vet att victor är ansvarig för. Där hade värsta mycket ramlat så jag tänkte lite skadeglatt: Sucker! Victor får värsta mycket extrajobb.. Tji fick jag. I nästa sekund kom jag på att eftersom allt var på golvet så hörde ju det till min städning..Tur att inte Victor var där:P Så går det när man är skadeglad.. Sorry!
nn(__)nn

Jag skyller mitt beteende idag på för lite sömn.. Hehe en ursäkt som är händig och trovärdig:p Jaja, annars har jag tagit långpromenad och lite annat och bara haft en dag för mig själv.. Det var skönt iaf.. Oj, inlägget blev längre än tänkt!

Note to self: Öva mig på att att vara lite mer kortfattad.
Jag bör kanske också komma ihåg att även om John Lennon uppmanar oss att
Imagine så är det bra saker som vi ska Imagine. Inte att vi blir jagade på jobbet:P
Iaf..

Bye Bye