2-årsjubileum

Hej!
Jag heter Emma.
Jag är 20 år gammal.
Som i: Jag har levt i 20 år.
Jag har vandrat på denna jord i 20 år men kan fortfarande inte sätta på mig kläderna ordentligt.

Det är ungefär det mina kläder har sagt om mig idag. Med min tröja som jag har burit på avigsidan. Hela dagen. Ungefär 15 timmar. 900 minuter. Eller nåt. Och alla har varit artigt tysta. Kanske till och med tänkt att: Sömmar som står rätt upp kanske är nya modet? Och funderat på vem det blir mest pinsamt för om man skulle säga nåt. För man kan ju (hör och häpna!) göra bort sig!

Människor.

I think it's a swedish thing.

Jag kände mig ju iaf oerhört fashionabel när jag upptäckte att jag spatserat runt som en annan treåring med kläderna ut-och-in. Men what to do? Jag bjuder på'n!

Idag på jobbet gick en maskin sönder som jag höll på med. En finsk kort, kraftig och hurtig kvinna kom fram och skulle "hjälpa mig." Hon slog på den hårt flera gånger, samt dunka ner den i bordet varpå den började fungera igen.

"Ipland pehover ten para lite klappning. Lite tjarlek", sa hon innan hon gick iväg med en min som uttryckte att the job was done.

Finsk kärleksfilosofi när den är som bäst.


Btw, idag är en speciell dag.
För två år sedan gick jag in på sidan blogger.se och skapade bara-emma.bloggen.
Jag läste igenom gamla blogginlägg och jag tycker jag är mig själv lik. :P
Den har varit med lite. Kära lilla bloggen. Utomlands också.
*klappar*
Lilla bloggen.

Fick precis en länk av HH som jag måste visa. När jag, Berta och HH var runt 12, 13 år gamla så var vi galna i att skicka mail till varann med sjungande bebisar. (På den tiden när animerade mail och e-kort var det häftigaste som fanns. Sa jag att jag börjar bli gammal? ) Här är en sån video. Jag asgarvade när jag såg den.

Njut gott folk. Njut:P