Imorse vaknade jag trött, men på ganska bra humör. I alla fall tills jag såg att det snöat. Och att det låg som ett tjockt vitt täcke överallt. Mina tankar var långt ifrån lika ljusa som snön. Men när jag gick till jobbet bestämde jag mig för att tänka positivt. Jag menar, after all, det kanske är sista snön jag ser på länge. Japp, vem behöver livsguru? Jag är ju optimismen personifierad!
En minut senare halkar jag och slår i knäskålen i knölig bucklig hård-is...
Jag vill här säga att jag reste mig upp och skrattade till för att sedan glatt vandra vidare.
Men nej...
Jag reste mig upp, borstade bort all snö och... förbannade världen.. (är egentligen light-versionen av vad jag gjorde.) För att sedan glida till jobbet med ett par nästan-halkningar.
Sen, väl på jobbet, såg jag humorn i det hela.
Ha..................ha..............*gäsp* ha....
Jag tycker om alla årstider men jag hatar mellanting! Vinter eller vår? Bestäm er! Att låta oss dödliga få en glimt av våren, packa upp vårkläderna och njuta av solen som faktiskt värmer för att sedan gömma allt under snö igen är bara sadistiskt. Tortyr på psykopatnivå. "Pilutta dig du jordemänniska."
Mer har jag inte att säga om saken och ja, jag kan vara en utmärkt dramaqueen när andan faller på.
Puss och gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar