Fredagsmys

Jag gör nu det som man inte får göra.
Det ni nu läser är ett bevis på min dåliga arbetsmoral som egentligen är väldigt hög. (Like that made any sense)
Jag bloggar... på jobbet.
Till mitt försvar finns det ingenting att göra. Som i: INGENTING.
Därför sitter jag här nu.
Så trött att jag blir irriterad.
Och så ringer det var 20:de minut en överdrivet hurtig norsk som vill ha hjälp och som sjungande önskar mig en trevlig helg.
- Men du må minsann ha en go helg! Hade! :D:D
Och det kryper i mig! Jag vill inte ens ha en trevlig helg!
- Tack detsamma. Tack-heeej, säger jag med sammanbitna tänder.

Tack-heej, har förresten blivit ett ord sen jag började här. Det är så jag avslutar samtalen. Och nu har jag märkt att jag gör det när jag pratar med mina kompisar i telefonen också. I'm turning into a robot!
Eller nej...
Guessss whhaaaaa-aaaaat?
I'm not a robot! A Roboooo-oot!~ (Lindex-reklamen)

Vart är sura danskar när man behöver dem? De ringer alltid när jag är på jättebra humör och gör livet aningen surare. Jag skulle ha förståelse för dem nu. Le för mig själv i mitt inre. Veta att det finns folk som är mer lättirriterade än mig i världen. Sucka lyckligt och återfå någon slags frid.

Nu vart jag på bättre humör. Av att bara tänka på sura danskar. De kommer alltid vara surare än mig.

Jag är störd. Och överdriver allt just nu.
Det är fredag, jag slutar om 57 minuter.

Ha en trevlig helg!
(And yes, I mean it)