Helt arligt

Okej, for att vara helt arlig. Den basta saken i hela varlden som man kunnat ge mig for nagra timmar sedan var en biljett hem igen. Allt var for annorlunda, fel, ovant och jag var varldens ensamste manniska. Jag har en sa stor sang och jag hatar stora sangar for att jag kanner mig ensam i dem. Sa inatt hade jag pallat upp kuddar runt hela mig men hade fortfarande svart att sova. Iaf, igar ringde jag hem och jag hade tarar i ogonen nar jag lagt pa. Men jag ville inte erkanna for mig sjalv varfor. Men skit samma! Ja, jag langatade redan hemma och efter jag pratat i telefon bara slog det emot mig och jag ville bara krama mamma och pappa!

Jag kollade upp min blogg imorse och sag att mamma undrade om jag inte hittat det hon lagt i min packning. Jag rotade frenetiskt overallt for att forsoka hitta det och nar jag sag att det var ett brev sa kunde jag inte lasa det for jag vet att just i den stunden sa skulle jag borja grata. Sa jag la det under kudden och bestamde mig for att lasa det ikvall. Jag har haft sa blandade kanslor om allt. Och inte ens min mobil fungerar sa jag kan inte ens sms:a nagon. I vilket fall som helst sa gick jag ivag till Rikets Sal dar jag traffade en jattesnall syster. Pa tisdag ska vi bestamma nar vi kan gora nagot ihop. Jag har fatt ett mail fran en svensk au pair som vill visa mig runt och lara kanna mig. Och till sist sa var jag i dag med familjen till deras vanner dar de hade barbaque. Alla var jattetrevliga och en av dem var kock pa en resturang och jag lovar, maten was to die for! Idag gick det ocksa jattebra med barnen och de har helt accepterat mig sa det kanns bra.

Sa jag kanner mig som en helt ny manniska nu nagra timmar senare. Det kanns som att allt kommer ordna sig. Och jag ser fram emot att fa krypa ner i sangen och lasa brevet fran mamma. <3

Men jag saknar er verkligen allihop och onskar att ni var har! Alskar er!

Kissessss