~: Only in U.S

Låg och drog mig i sängen så länge som är lagligt. Efter en del virrvarr mötte jag Amanda vid hållplatsen för en dag av turistiska aktiviteter. Spårvagnen var knögfull. Men det är lite häftigt, inom en kvadratsmeters radie satt en japan och läste en japansk tidning, brevid honom en kvinna som läste en fransk bok. Mittemot dem stod en annan och läste en engelsk tidning och brevid dessa tre stod jag och Amanda och pratade svenska. På en spårvagn som var full med människor, från massor av länder. I San Francisco.

Idag var vid Fishermans Wharf och Pier 39. Och jag älskade stället, lukten och som alltid - havet! Men för att komma dit var vi tvugna att vänta i kön för att komma på the Cable Car. Så i minst 40 minuter stod vi i en kö som inte rörde sig medan vi blev utsatta för hjärntvättningsförsök av ett par överreligiösa typer som kommenterar bilar, märken, pengar och just det, att vi ska älska Jesus. Alla får ha sin tro. Jag har ju min men jag skriker inte det i folks öron med megafon. Kvinnan som gapade om det var precis lika skrikig som den neongula mössan hon bar. Nog om det.

Amanda var tvungen att jobba ikväll så jag gick dit och höll henne sällis efter barnen gått. Jag inhandlade glass på vägen dit och den här gången hade jag ett längre samtal med mannen som ALLTID är där! Han jobbar där alltså. Och han går alltid i samma gång i affären när jag kommer. Det är sådana saker som får mig att tro att jag är som Truman i The Truman show. Den filmen förstör ens liv på riktigt. Jag såg den filmen när jag var liten men jag kan fortfarande bli misstänksam ibland. I alla fall så visade det sig att den mannen hade släkt i Uppsala. Lite otippat. Men det är ganska många man träffar som varit i Sverige. Kom till Amanda och vi såg Wimbledon. Seg men med ett fluffslut och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Detr räckte för mig. Och nu ska jag sova!

Ska avsluta med en bild från bion igår. Sara som posar så fint.