Saxbekännelser

Jag heter Emma och jag har problem. *applåder*
När man är liten brukar man ofta önska att man hade någon slags superförmåga. Here comes my confession: Jag önskade att jag hade en sax.
Nej, nu ska ni inte tänka det värsta! Men alltid när jag var på möten eller liknande så brukade jag leka med tanken att om lamporna släcktes så skulle jag svepa förbi med vindens hastighet och med ett par snabba saxklipp ändra allas frisyrer. Och den absoluta drömmen var att klippa av håret på dem med hår ner till midjan. Om själva grejen bottnade i avundsjuka tror jag inte. Mer i det förbjudna att leka med saxar.

Vad kommer nu detta babbel ifrån? Jo, hör och häpna, när jag var på möte så satt jag bakom en man med hår som stack upp på ena sidan, det störde mig på ungefär samma sätt som när det är en fluga på tv-skärmen. Och när karln vänder sig om är det lika på andra sidan! Och då kände jag att jag ville bara ha en sax igen. Då kunde jag samtidigt klippa naglarna på honom två stolar ifrån mig... Hans naglar var nämligen ett par millimeter för långa. Men jag noterar bara dessa saker för mig själv och än har jag inte gjort något jag inte borde.. men det har varit med nöd och näppe:P

Dagen rullade på som andra dagar och innan jag visste ordet av sitter jag här och bloggar igen.
Tiden går så sjukt fort! Och jag går fortfarande och väntar på snön som inte kommer komma...

Pussåkramochskumbanan

---Jag önskar mig en snötäckt fönsterkarm---