Mysteriet med strumpbyxorna

Tillbaka!

Har ni saknat mig?

Måndag idag. Och jag har "ledigt" i tre timmar. Barnledigt vill säga, nu ska jag städa upp efter barn. Så det blir en kortis så ni vet att jag lever.

Förresten är jag med om något väldiggt underligt här. Spetsa öronen nu!(eller ögonen, eller det låter ju bara hemskt!) För ca. tre månader sedan for jag hit och i mitt bagage hade jag packat med mig två par strumpbyxor. Strumpbyxor, kvinnors absoluta hatobjekt! Det är alltid en nagel som är för lång, en ring på fingret, en dragkedja på kjolen eller något annat obetydligt som repar upp dem och leder till dem där maskorna som i sin tur leder till aggression och i vissa sammanhang även ångest. Hur många har inte suttit obekvämt med benen korsade på tokigt vis för att dölja en maska som inte går att dölja hur vig man än är? För att komma till sak. Jag har använt mina strumpbyxor flitigt och nu i helgen kom den första maskan. Tre månader! Och det andra paret är helt intakt.
(Kan någon ge luktsalt till min mamma som nog vid det här laget ligger avsvimmad?)
Det underliga mysteriet var värt en anteckning i min blogg tyckte jag.

Ska redan nu säga att bloggen kommer bli oregelbunden. Vi håller på att skuffa ihop allt för en roadtrip till LA på fredag. Så det är planeringar och hopmatchningar av scheman med föräldramöten och övriga aktiviteter så mycket extrajobb den här veckan.

Men nu kallar tvätten..

Byesee..

---Jag skulle vilja vara expert på att vika lakan---