Bara för att..

Var på sammis idag. Sista dagen. Helt otroligt. Grät lite gjorde jag med. När jag tänkte på mig och på andra. Och det finns ju någon jag väntar på. Som kommer komma tillbaka :)

Jag har varit ovanligt seg i bollen idag. Om ni redan nu tänkte tanken att lämna en kommentar som: Emma, det var väl inget ovanligt? så ha ha ha.. fy vilken brist på fantasi ni har i så fall :P

Iaf, mormor och morfar är på besök och då kan man inte vara långsam i huvudet för att hänga med. Jag blir jämt lite fascinerad när jag ser hur mamma och mormor är med varandra. Inom loppet av tio minuter har de hunnit avverkat jordens världsproblem, diskuterat senaste modetrenderna, jämfört dem mot förr, kommit in på gamla bekanta och deras liv samt utbytt recept. Som sagt, detta är bara ett utdrag utdrag ur en lång konversation där allt behandlas i detalj samt kompletteras med egna erfarenheter och referenser. Vi övriga långsamma i min familj som har svårt att hinna med har ett ord för vad det här är. SvenssonSyndromet. Min kära mor var ju en Svensson som ungmö. Och när hon gör något som liknar mormor eller som bara är så typiskt svenskt som det kan bli brukar någon oftast bara kort kommentera att det var en "typisk Svensson grej"

Men min mamma och mormor har en reaktion på våran konversation om SvenssonSyndromet, nämligen Allergi.

Men är det inte så familj är? Jag säger att min tvillingbroder ser ut som en mammas pojke, han säger att jag har en störning med mina underliga beteenden och tillsammans mobbar vi vår andra bror som i milda ordalag kan vara väldigt, lat. Vår mamma är en Svensson och vår pappa är den som förmodligen kan kallas överreligiös eftersom han ser mycket ting som heliga, t.ex. Fredagkvällar, Formel 1, den obligatoriska helgwhiskyn samt sin egna skapade Stereoanläggning.
Men vet ni? Det skulle bara vara konstigt om det var på något annat sätt.

Familjer är bäst när dem är alldeles alldeles operfekta. Precis som min egen!