Professional haircare - for you

Ni vet hur det är. Man ser sig i spegeln varje dag. Och bara för kul så vill man göra något nytt. (förutom att se hur många finnar som är klämmogna.) Så är det för mig. Man tröttnar ganska lätt liksom. Jag skulle gärna vilja klippa mig mycket kortare än vad jag har nu. Men.... 1) jag passar förmodligen inte i det. 2) jag är för feg 3) att klippa av så mycket som jag vill skulle kunna jämföras vid att klippa av sig lilltån. För även om jag 49% av tiden avskyr mitt hår så kan det inte jämföras med dem 51% av kärlek jag har till mitt hår..

Så, hur löste Emma dilemmat? Hon rakade skallen. *dramatisk musik*
Okej, nej. Men jag bestämde mig för att färg håret till mörkbrunt igen eftersom det hade blivit lite solblekt. Valde en fin brun nyans. Färgade med permanent färg såklart och håret vart svart. Nån mer än jag som reagerar? SVART! Som i den svarta katten man blir hispig över om den korsar vägen! Och nu efter klaganden, suckanden och gnällanden har jag accepterat det hela. Jag, Emma har svart hår. (eller mörkmörkmörkmörkbrunt som en del hellre vill kalla det) Men nu har jag ju testat det också även om jag aldrig trodde att jag skulle se den dagen.
Jag har också fått mina glasögon. Så jag är nu en svarthårig tjej med glasögon. Det ni!
Men om man använder hårfärg från ett märke som kallar sig Schwartzkopf så kan man väl inte klaga,jag menar egentligen?

Innan

Today:
---

---

Jag ska putsa min spegel.
Jag ska också börja ha med min kamera lite mer så jag kan lägga ut bilder på mer saker än mig. :P

Nej, nu ska jag utilut.

Puss på er. Jag saknar en hel hög av er!
Avslutar med en bild på mig och Joel som tvillingar som vi fick glasögon på samma dag. Jag med sämre syn på högra ögat och Joel med sämre syn på vänster. Vi delar lika vi. Är inte det syskonkärlek vet jag inte vad....