After Tonight

Jag bloggar igen. :O
Jag vill inte sova riktigt än, så nu sitter jag här.

Jag och min kära vän Propolis tog en vända på stan idag efter jobbet. Och som konstaterat tidigare, folk blir sjuka utav reor! Man skäms över att vara människa. Mellandagsrea är tydligen för en del: en-ursäkt-att-glömma-allt-om-vett-och-kriga-om-saker-jag-egentligen-inte-vill-ha-men-det-är-billigt-och-om-jag-inte-hittar-något-i-just-denna-fyndkorg-så-kommer-jag-avlida! Det verkar som att ju stökigare ett bord är, desto mer intressant blir det. För det står tio personer som rycker och sliter i olika sömmar på samma plagg. Och det knuffas och puttas och trängs mer än på en sumoturnering! Man blir helt slut! Vi käkade och skildes åt vid tunnelbanan helt utmattade.

Och på tåget till lägenheten hamnade jag bredvid en tvååring som kunde två ord: Nej och Aj. På en femton minuter lång åktur så hörde jag dem orden varieras så mycket som de kan varieras:

AJ! AAAAAAJ! AJ! aj! aaaaj! NEEEEEEJ! nej! NEEJ AJ! AJ neeeej! Aj! AAAAJJ! NEJ!

Femton minuter. En kvarts timme. 900 sekunder. Känner mig hjärntvättad.

Hon hette Ebba i alla fall och hade ett väldigt feminint syskon som var klätt helt i rosa men som tilltalades med namnet Linus.

Nu vet ni det med.

God Natt