Jag hörde dem första gången när jag var i USA.
När jag satt uppe sent en natt i ett mörkt rum och kände mig vänd ut-och-in med ett sprängfyllt huvud som ekade tomt. Så kom låten "Boy with a coin" upp på spelningslistan. Och det var så rätt. Där, just då, med den sinnesstämningen som jag hade. Det går inte att beskriva. Den fyllde det tomma i rummet. Och det var det jag behövde då.
Sedan dess är jag ett fan av Iron&Wine. De gör bra musik men just den låten påminner mig om den känslan. Så det kändes konstigt att höra den live, även om den var lite omgjord. Konstigt, men bra.
Det var inte en dansa-och-skrika-lungorna-ur-sig-spelning. Det var mer en ta-in-och-uppskatta-fin-och-annorlunda-musik-spelning.
The Tarantula Waltz var förband.
2 kommentarer:
Gillar storyn om Iron & Wine :) Bli musikskribent om du inte kommer på nått bättre! :)
Kram
Du är nu med i min story om Iron & Wine.. Känns dig privilegierad :P
HugsieBugsie
Skicka en kommentar