Jag kom inte på någon rubrik så jag tänkte jag kunde skriva det och det vart visst en väldigt lång sak som reslutat

Att springa sådär fort, så att man tappar andan och chippar efter luft. Och drar de där andetagen som aldrig är tillräckliga. Använda benen som egentligen inte orkar mer. Låta krafterna tvina i takt med alla tankar. För att efter allt fylla lungorna med luft som är ny. - Det är så jag gör det - Livet är mitt.

Mina föräldrar har lärt sig saker. Och dem har utvecklats. När jag inte vill prata, och inte bli kramad och när dem inte vet vad jag tänker, så låter dem mig vara. Och dem ger mig Ben&Jerrys. Och när dem gör det så, så smakar gesten godare än själva glassen. Mina föräldrar är kärlek. (och jag har inte ätit Ben&Jerrys sen USA)

Det vart två Eskilnrundor idag, konstigt nog. Och efter duschen snubblade jag på översta trappsteget och halkade ner för hela trappen och vred och slog mig lite här och var. Och det gjorde sådär ont så man vill antingen bita av sig tungan eller tjurböla. Men jag föreställer mig alltid min kära tvilling med sitt hysteriska garv stå brevid och garva ut mig. Och vet ni? Då börjar jag garva själv och det gör inte lika ont då. Jag är lika knäpp som min bror.

Ni får kisskoppshistorien imorgon. Jag är inte på humör för sånt nu. Jag är trött.. *gäsp*
Tanta ska sova.

---Jag skulle vilja se något nytt---