Gracias a la vida, que me ha dado tanto

Det är fredag igen!
Och jag ska nu hjärntvätta mitt bittra sinne och ljuga hejvilt i ett inlägg:
Jag tänkte låta denna dag gå i tacksamhetens tecken!

Jag är tacksam över snön!
Som snöar in oss. Konstant faller över oss. Påminner oss om att vintern tagit sin plats, det ständiga mörkret och livskriserna som det medför. Ger oss blöta skor, hala vägar att vandra samt rinnande smink.
Detta får mig att uppskatta att jag är ett sådant där "välsignat" barn som faktiskt bor i ett land som har fyra årstider varav en av dem är den sjukt korta sommaren! Stackars lilla barn i Brasilien som inte vet vad vinter är!

Jag är tacksam över grannar!
Som träffar på varandra klockan tre på natten utanför vårt fönster och bestämmer sig för att "catch up" genom att ha sjukligt långa och högljudda samtal. Som lika gärna kunde stå i vårat rum eftersom det enda som faktiskt är mellan oss och dem är den 2 cm tjocka fönsterrutan.
Jag uppskattar att händelser som dessa får mig att inse skillnader och likheter mellan mig och psykopater Likheter: Både jag och psykopater tänker att vi vill slå dessa personer medvetslösa för att sedan låsa in dem i ett rum där vi har skrikande ljudband rullandes dygnet runt och i takt med att de blir tröttare och tröttare så ökar vi volymen på dessa band mer och mer. Skillnaden mellan mig och psykopater: Jag tänker detta. Psykopater gör detta.
Jag skulle aldrig kommit till denna fina insikt om det inte vore för mina fantastiska grannar.

Jag är tacksam över kommunanställda som skottar snö!
Som bestämmer sig för att skotta på samma ställe där våra grannar 55 minuter tidigare har trampat ner snön utanför vårt fönster. Snöskottare som ska visa upp exakt hur manliga dem är genom att ta i allt dem kan med den där snöskyffeln så att den skrapar ordentligt och hårt mot asfalten för att sedan köras in direkt i vår vägg för att "allt måste ju med". Hujeda mig om vi missar en centimeter snö. Och som genom detta visar hur pigga och hurtiga man faktiskt kan vara klockan fyra på morgonen.
Jag är tacksam över att en händelse som detta får mig att känna mig kreativ! Eftersom jag trots den tidiga timmen kunde komma på ÄNNU en metod att plåga någon på. Men det var pretty scary things så vi skriver inte den här.

Till sist är jag tacksam över Criminal Minds!
Som med sina sjukt talangfulla skådisar och storylines får mig att tro att jag sitter och kollar på en dokumentär och att allt sker på riktigt. Som får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn eftersom jag blir så äcklad av alla vidriga människor som finns. Som får mig att drömma sjuka drömmar och sova oroligt på nätterna och gör mig allmänt misstänksam mot alla. Och som är så sjukt bra att jag inte kommer sluta kolla på det heller.
Jag är tacksam över detta eftersom rädsla är en känsla som jag inte normalt upplever så ofta. Så tack vare att jag blir ihjälskrämd och totalt livrädd på detta sätt så vet jag att den i alla fall finns kvar i systemet.

Jag sov... utmärkt... inatt.......... *dunkar huvudet mot skrivbordet*