Before I let you down again

Min mobil är på lagning. Det var ju bara ett halvår sedan jag tappade den i backen. Kände att det kanske började bli dags. Jag är verkligen bäst på att ta tag i saker. Men jag menar, batteri till TV-dosan OCH mobilen ordnat inom loppet av två veckor? Det är nästan stort! Och ja, jag tänker leva på dessa argument i ett halvår ifall någon gnäller på min ineffektivitet.

Istället för min HTC har jag nu denna:

Tack för lånet Thomas Edison!

Okej, nej men känns som att jag gått i alla fall ett decennium bakåt i utvecklingen. Jag satt på bussen och tänkte på vad min HTC har som inte den här har. (Allt) men bl.a: Spotify, Kamera och konstant tillgång till Internet. Lite grinig för att jag kommer vara musiklös i några veckor så knappade jag runt på stenålderstelefonen och kom in i spelmappen. Och där fanns det! Det som var en stor del av mitt och alla andra barns liv i början på 2000-talet. SNAKE! Det perfekta mobilspelet! Som jag inte spelat på minst 5 år!
Och när jag nu upptäckte det kom alla andra minnen forsande tillbaka.
Förut bedömde man inte en mobil efter dess pris och modell utan efter vilka spel den hade, vilken färg på displayen och vilka polyfoniska ringsignaler som ingick. Man impade på kompisar genom att ladda hem coola bakgrunder och ringsignaler till sin dyrbara ägodel. Det var ju inte som att man använde den till att ringa och sms, för pengarna på kontantkortet var alltid slut. Men det spelade ingen roll. För även om pengarna var slut och om kompisen hade en coolare ringsignal så hade man alltid Snake. Always and Forever! Rain or Shine! Snake var alltid där! Och även om man aldrig slog High Scoret som brorsan satt på ens mobil så var det ändå timmar av underhållning..

Ahh, childhood! *suckar nostalgiskt*

Min HTC må ha mycket, men den har inte det spelet.
Så även om jag saknar den så är det en liten tröst i vintermörkret att jag och Snake har blivit återförenade igen. ♥